Vad skiljer den som anpassar sina principer till opinionen från den som försöker bilda opinion för sina principer?
Jag frågar eftersom det politiska året har bjudit oss på mycket av det förra och mycket lite av det senare.
Sällan har det varit så svårt för politiker att hålla ordning på populistnerven som under 2015. Inget är heligt.
Du trodde att du röstade på ett parti med principer. Tyvärr, principer är för naiva och att försöka leda och förändra opinionen är ute. Det moderna är att följa ”allmänhetens” minsta vink och anpassa politiken till verkligheten, detta ytterst luddiga och flytande begrepp.
Politiska partier är besatta av idén att mäta allt som går att mäta, och de svenska är inget undantag. Under de pågående amerikanska primärvalen prövas snart sagt alla förslag hos målgrupperna – både före och efter att de uttalas.
Det är dit vi är på väg med stormsteg: Fokusgrupper och egna opinionsundersökningar, testballonger och fingrar i luften.
Man kan ha en del invändningar mot det här sättet att utveckla och bedriva politik. Det första är att allmänheten kan ha fel. Det finns förstås många områden där en opinion grundas i en ”känsla” snarare än i verklighet eller fakta.
Ta synen på brottslighet i samhället, där åtta av tio oroar sig, trots att vår faktiska utsatthet för brott är ungefär densamma som för tio år sedan och allt färre utsätts för dödligt våld.
Eller den undersökning som Ungdomsbarometern presenterade, där sex av tio av Sveriges unga tror att allmänheten undanhålls information om viktiga världshändelser och nästan var tionde misstänker att världen egentligen styrs av hemliga sällskap (siffror som häpnadsväckande nog går igen även högre upp i åldrarna).
Hur ska våra politiker agera utifrån den informationen? Med is i magen, eller gå den folkliga konspirationismen till mötes? Vem vet, längre.
I denna jakt på att tillfredsställa alla samtidigt verkar våra politiker ha tappat förmågan att skilja på värderingar och attityder.
Värderingar är vad som definierar vårt samhälle, och i Sverige bygger de nästan alltid på en mix mellan jämlikhet, jämställdhet, frihet från påtvingade strukturer, öppenhet och tolerans. När vi byter värderingar sker det långsamt och över tid, även hos de mest ombytliga av väljare.
Jag skulle vilja gå så långt som att hävda att värderingsskiften sällan är vad som kommer politiker tillhanda via ilskna mejl från den konservativa valkretsen, snabba webbenkäter eller opinionsundersökningar kring ”den viktigaste frågan just nu”.
Det som kommer fram där är allmänhetens attityder – förstås viktigt att ta hänsyn till när det stora hela ska mejslas ut – men kanske inte till den grad att decennier av idégods ska kastas överbord inom loppet av en höst?
Moa Berglöf
samhällsdebattör och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån. Tidigare talskrivare åt Fredrik Reinfeldt
Politiska partier är besatta av idén att mäta allt som går att mäta, och de svenska är inget undantag.