Sverige och Afghanistan kommer att skriva under ett avtal som gör det möjligt att skicka tillbaka många tusentals unga afghaner som sökte asyl i Sverige förra året.
De kommer till ett land endast en handfull svenskar vågar åka till. Ett land där Migrationsverket bedömer att det pågår inre väpnad konflikt i alla provinser utom fem. Ett land som på grund av konflikt, fattigdom och en mycket svag regering inte kan erbjuda en ordnad återkomst.
Utsatthet blir deras framtid.
Vi som jobbar i Afghanistan ser en stor risk att de som skickas tillbaka kommer att tvingas tigga på gatan, finna sin försörjning i kriminella nätverk, rekryteras till armén eller beväpnade oppositionsgrupper.
Det har varit krig i över 35 år. Talibanerna kontrollerar ungefär en tredjedel av landet fläckvis över provinsgränserna. Det finns redan en miljon internflyktingar i landet.
Och nu är Pakistan i färd med att skicka tillbaka nästan en miljon. Tyskland och EU planerar för återsändande. Iran gör detsamma.
Alla som i det här läget skickar tillbaka flyktingar bidrar till en än mer osäker situation i landet. Afghanistan behöver tid på sig att ställa om sin ekonomi, bygga upp sina institutioner och skapa fred. Afghanistan behöver andrum.
Svenska myndigheter och ansvariga politiker är medvetna om allt detta. Ändå tas beslut som är direkt kontraproduktiva.
De återvändandes rättigheter tas inte tillvara.
Det är inte människovärdigt.
Anna-Karin Johansson