Googla på ensamstående och sannolikheten att du får upp något som har med barn att göra är stor.
Detta är en tydlig indikation på vad normen i samhället är; nämligen att skaffa barn, och helst familj. Detta är dock inte allas önskan.
Det absolut vanligaste sättet att bo i dag är i ett singelhushåll. 2012 var 37,7 procent – eller 1 575 789 personer – ensamstående.
Ändå är normen fortfarande tvåsamhet. Det är märkligt.
Det är dock inte märkligt att människor känner längtan efter två- eller flersamhet. Det märkliga är att samhället är så lite är anpassat till hur de flesta lever sina liv.
På många sätt är det svårare att leva som singel än i normerande tvåsamhet – trots att så många lever som singlar. Detta behöver åtgärdas och samhället måste anpassas till hur folk faktiskt lever. Det gäller allt från boende och barnalstrande till umgänge. I det sista fallet är det någonting som politiken varken kan eller ska lägga sig i.
I dagsläget är det svårt för ensamstående att skaffa barn. En adoption är svårt att få till stånd, insemination för ensamstående kvinnor har inte kommit igång, den nya lagstiftningen till trots, och för män är det givetvis än mer problematiskt. Här finns inga alternativ att tillgå i Sverige förutom adoption – och det är ytterst få förunnat.
Surrogatmödraskap är ännu inte tillåtet i Sverige och med tanke på den statliga utredning som nyligen presenterades ser utsikterna för att detta ska kunna bli verklighet mörka ut. Regeringen hanterar utredningen med onödig långsamhet.
Det är också dyrt att vara ensamstående. Konsumentverket har tidigare gjort beräkningar och kommit fram till att det är mer än 8 000 kronor dyrare per år jämfört med att leva i en parrelation.
Undersökningar har också visat att ensamstående i högre utsträckning än parboende i bor i hyresrätt och att unga ensamstående har svårt att samla ihop till kontantinsatsen till en bostadsrätt.
Det är uppenbart att förutsättningarna för att leva som ensamstående i Sverige är dåliga och måste förbättras. Det är trots allt det vanligaste sättet att leva och samhället måste anpassas till människors verklighet och inte tvärtom.
Därför är en rad förändringar nödvändiga för att förbättra levnadsvillkoren för ensamhushåll; till exempel beträffande möjligheterna att få barn och se över vissa bostadspolitiska frågor som drabbar ensamhushåll hårt.
Jenny Edberg