Allt fler i Sverige väljer egenanställning. Bara i Västerbotten har antalet egenanställda ökat från minst 25 till minst 339 de senaste fem åren. Egenanställning gynnar entreprenörskap och underlättar för unga, och personer med utländsk härkomst, att komma in på arbetsmarknaden. Nu krävs en samordnad statlig satsning, så att egenanställningens potential kan tillvaratas.
Idén är enkel: Som egenanställd blir man anställd i ett egenanställningsföretag. Den egenanställde utvecklar sina egna idéer och sin karriär genom att ta in olika uppdrag till egenanställningsföretaget. Företaget är arbetsgivare och står som sådant för all administration, betalar lön och sjuklön till den egenanställde, har fullt arbetsgivaransvar och försäkrar den egenanställde motsvarande kollektivavtalsnivå.
Egenanställning har varit ett relativt okänt fenomen i Sverige, men växer nu snabbt och omfattar allt fler. Det är positivt för både den enskilde och för samhällsekonomin.
- För det första kan egenanställningen vara en väg in på arbetsmarknaden för dem som inte har den erfarenhet som krävs för att starta företag eller få en fast anställning, ofta unga personer eller personer med utländsk härkomst.
- För det andra kan egenanställningen utgöra ett enkelt och tryggt alternativ för dem som vill slippa att starta ett eget företag, och helt fokusera på att utveckla sina idéer och ha stort inflytande över sin arbetssituation.
- För det tredje är egenanställningen ett bra sätt att undersöka om man vill och kan starta ett eget företag, vilket relativt ofta sker efter en tid som egenanställd. Detta underlättas också av att man kan vara egenanställd vid sidan av en traditionell anställning.
- För det fjärde kan en större kunskap om möjligheten att vara egenanställd omvandla jobb som i dag är svarta till vita.
Det finns en stor arbetsmarknadspolitisk potential i egenanställningen, men för att den ska kunna tillvaratas fullt ut får det inte råda något tvivel om att egenanställda har rätt till a-kassa om man är arbetslös på hel- eller deltid. I dag är reglerna snåriga och otydliga, och många tror felaktigt att de kommer att förlora sin a-kassa om de tar ett uppdrag som egenanställd. Konsekvensen kan bli att en arbetslös inte vågar ta uppdrag som inte är på heltid.
Ett annat hinder för att potentialen i egenanställningen ska tas tillvara är okunskapen om anställningsformen. Många vet inte ens om att den finns. Därför krävs det en samordnande myndighet för egenanställning, förslagsvis Tillväxtverket, som bör få i uppdrag att sprida information, samordna statliga insatser och utbilda personal på andra myndigheter om egenanställningen.
Det är hög tid att uppmärksamma egenanställningen som en väg för den enskilde att förverkliga sina idéer och för samhället att få in fler på arbetsmarknaden.
Stephen Schad