Pride är inte bara en fest utan också en tid för reflektion. Vi får aldrig ta mänskliga rättigheter för givna.
Som centerpartister står vi fast vid att alla människor har samma grundläggande rättigheter och skyldigheter. Oavsett kön, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, religion eller etnicitet är vi lika värda.
Detta ställningstagande borde inte vara kontroversiellt. Men lyfter vi blicken utanför vår trygga gräns ser vi snart att i Ryssland tillåts du inte prata gott om homosexuella, i Uganda riskerar du livstid i fängelse för en homosexuell handling och i Saudiarabien kan du få plikta med ditt liv.
Det låter kanske surrealistiskt, men detta är vardag för HBTQ-personer i stora delar av världen. Garderoben ses som enda möjliga tillflyktsort. Ett liv i självförakt och förnekande av sig själv och den man är.
Det internationella samfundet har mycket kvar att göra. Här behöver Sverige jobba hårt för att stärka FN:s arbete för HBTQ-personers likaberättigande och stärka kampen mot diskriminering. Vi behöver också se över vårt eget bistånd och där lyfta in aspekter kring HBTQ-personers mänskliga rättigheter.
Det låter kanske som om vi är perfekta, att vi kan slå oss för bröstet och luta oss tillbaka. Så är inte fallet. Men i Sverige finns en annan tillflyktsort än ett liv i garderoben, en tillflyktort dit många unga homo- och bisexuella flyr – våra storstadsområden.
Den unga person som har modet att öppna dörren till garderoben i det lilla samhället upplever ofta att heteropressen blir för stor, och känslan av att inte passa in tvingar hen att fly sin hembygd där rötterna finns.
I Centerpartiet har vi tidigare sett och uppmärksammat utflyttningen av HBTQ-personer från mindre orter. Vilket är tråkigt. Många mindre kommuner behöver alla sina invånare och alla ska ha samma möjlighet att bosätta sig där man vill.
För att nå dit behöver fler kommuner tänka över hur man kan bli mer HBTQ-vänliga och att i högre grad vara en plats där man vågar stanna kvar. Dit regnbågsfamiljer vågar återvända utan oro för hur deras barn ska bemötas i skolan och hur de själva ska trivas på den nya arbetsplatsen.
De kommuner som tror att HBTQ-frågor inte angår dem begår ett stort misstag. En kommun som inte känns välkomnande för alla dräneras. Vi vill alla kunna få leva en tillvaro i trygghet i ett samhälle som ser oss. Det gäller särskilt HBTQ-personer.
De många Pridetågen runtom i Sverige väcker hopp. Fler ser problemen, fler vill visa sin solidaritet och förstår värdet av att välkomna alla. Men konkurrensen ökar. Vi blir fler och fler i Sverige och i Norden som väcker medvetenhet kring allas lika rätt till en trygg vardag.
Det är en utmärkt utveckling som vi i C vill fortsätta vara en del av. Tillsammans gör vi slut på fördomarna.
Carina Sundbom(C)
gruppledare Centerpartiet i Skellefteå
Annika Qarlsson(C)
riksdagsledamot för Västra Götalands län
Det låter kanske som om vi är perfekta, att vi kan slå oss för bröstet och luta oss tillbaka. Så är inte fallet.