Nu byter jag utskott i Europaparlamentet.
Det är väl ingen spännande nyhet för dig som läser detta.
Men det innebär att jag får återvända till en del tankegods och erfarenheter jag har sedan tidigare och en av mina hjärtefrågor i politiken: lokal och regional tillväxtpolitik. Det är nämligen tillbaka till Regi, utskottet för regional utvecklingspolitik, som jag ska återvända till.
Alltsedan vi bildade Europaforum Norra Sverige för 15 år sedan har norra Sverige agerat för att EU:s politik ska vara så bra som möjligt för vår region.
De politiska företrädarna från de fyra nordligaste länen har också varit framgångsrika. Både när det gäller EU:s strukturfonder, investeringar i transportinfrastruktur, statsstödsreglerna och den allmänna synen på norra Sveriges mervärde för hela Europa.
Men det är hela tiden en hård kamp som måste föras och det gäller att vara uthållig och framförallt kunna blicka in i framtiden så att de strategiska insatserna som görs kan få maximal effekt.
Nu är det dags att återigen påbörja arbetet med hur den europeiska sammanhållningspolitiken, det vill säga EU:s olika strukturfonder, ska fungera från 2020. Det är ju genom bland annat Regionalfonden och Socialfonden som stora delar av återflödet till Sverige kommer – förutom stödet till jordbruket.
Som ledamot i det regionala utskottet blir jag direkt involverad i arbetet med reglerna för strukturfonderna för nästa period. Tillsammans med politikerna i de fyra nordliga länen kan vi jobba för bästa möjliga användning av EU:s medel – och inte minst bevaka att Sverige och framförallt norra Sverige inte missgynnas.
Detta är hela syftet med EU:s politik: att utjämna skillnaderna mellan olika regioner i medlemsländerna och stärka regionernas inflytande över sin egen utveckling. Därför är det oerhört viktigt att vi redan nu fått igenom den så kallade partnerskapsprincipen och att den är juridiskt bindande.
Det betyder att svenska staten inte kan utforma regelverket utan att involvera den lokala och regionala nivån i arbetet. Det betyder också att regionerna inte kan agera utan att de sociala parterna, näringslivet, fackliga organisationer och civilsamhället finns med.
Det kanske trots allt blir en möjlighet att stärka den regionala nivån ytterligare och komma närmare visionen om ”Regionernas Europa” som presenterades på 1990-talet. Genom att bilda större regioner kan vi själva bidra till att det målet nås. Det känns bra att få vara med i det arbetet några år till.
Och för er som undrar: Nej, jag kommer att ägna mig åt andra frågor också. Kampen för att få stopp på den sociala dumpingen på våra vägar, att arbetstagares rättigheter respekteras också inom flyget, att arbete i delegationerna för Makedonien och Belarus leder till att demokratin förstärks i de länderna, att EU:s vapendirektiv inte drabbar vanliga jägare och sportskyttar med mera.
Den politiska agendan i Europa innehåller både stora och små frågor.
Jens Nilsson
socialdemokratisk Europaparlamentariker
Det känns bra att få vara med i det arbetet några år till.