När jag var tolv berättade jag för min familj och min bästa vän att jag var homosexuell och när jag var 16 kom jag ut för resten av bekantskapskretsen.
En öppensinnad omgivning gjorde processen relativt smärtfri, och med tiden har jag förstått att jag haft otroligt tur.
Något som kan te sig så självklart som att leva öppet och hålla den man älskar i handen är nämligen inte alla förunnat.
Många lever större delen av sina liv med att förneka sin läggning för både sig själv och sin omgivning.
Jag känner många hbtq-personer som haft långa heterosexuella förhållanden. Något annat fanns helt enkelt inte på kartan för dem. Att acceptera sig själv som hbtq vore likställt med en raserad livsplan.
Att öppet avvika från normen innebär att avsäga sig en hel del privilegier. Det innebär i många fall att sticka ut och ibland innebär det också hot och skällsord. För en del kan det till och med innebära att förskjutas av sin egen familj.
Så varför skulle man?
Jo, kära du inne i garderobens mörker. Att vara öppen med den man är innebär en otrolig lättnad. Det innebär en inre styrka, en stolthet och en gemenskap med andra hbtq-personer.
Att komma ut är någonting man gör hela tiden – hos frisören, på jobbet och hos tandläkaren.
Och även om det finns trångsynta personer så har de allra flesta ett öppet hjärta.
Det är såklart lätt för mig att säga, jag som sedan länge befinner mig på andra sidan.
Men jag säger det ändå. Det kommer att bli bättre. Det kommer att vara värt det.
Så kära du, ta den tid du behöver. Vi finns här för att ta emot dig när du är redo.
Linnéa Wikman
ordförande för RFSL Skellefteå
Många lever större delen av sina liv med att förneka sin läggning för både sig själv och sin omgivning.