Alla elever ska fullfölja gymnasieutbildningen.
Det är regeringens mål, tillika utgångspunkten i den utredningsom presenterades i förra veckan.
Ambitionen är rimlig. De flesta jobb kräver i dag minst en gymnasieexamen. Tiden då man hade goda chanser att klara sig hyfsat efter nian är förbi.
Mycket av det som utredningen föreslår är bra. Ämnesbetyg är bättre än kursbetyg, och det vore bra om grundupplägget för samtliga gymnasieprogram ger högskolebehörighet.
Inte för att alla ska bli akademiker utan för att antalet elever på yrkesförberedande program sjunkit drastiskt sedan man avskaffade behörigheten för alla.
Men faktum är att de allra flesta elever går vidare till gymnasiet efter högstadiet. Det stora flertalet fullföljer också utbildningen på tre år.
Men bland dem som inte är behöriga till något av de nationella gymnasieprogrammen utan i stället sökt introduktionsprogram, där språkintroduktion är den största inriktningen, är det däremot en fjärdedel som endast går ett eller två år. Det talar för att åtgärderna behöver riktas till de grupper som behöver mest hjälp.
Introduktionsprogrammen har tidigare fått kritik för att inte garantera eleverna den tid som behövs för att de ska kunna tillgodogöra sig utbildningen och bli behöriga till gymnasiet.
”Det är lite för ofta som det inte är heltidsstudier. De går ofta halva dagar, och då missar de så mycket”, säger undervisningsrådet Ulrika Palm från Skolinspektionen till tidningen Skolvärlden(20/10 2015).
Det är helt orimligt. För att nyanlända elever så fort som möjligt ska få chansen att lära sig språket och läsa vidare på ett nationellt program måste undervisningen struktureras upp – vilket också utredningen erkänner.
Men för att eleverna ska ta studenten med goda betyg krävs att de inte kommer till gymnasiet med stora kunskapsluckor. För de som gått grundskolan i Sverige måste så många som möjligt gå ut nian med godkända betyg. Annars skjuts problemen bara på framtiden.
Andelen elever utan gymnasiebehörighet ökar. I fjol låg siffran på drygt 14 procent.
Lösningen på det problemet är att låta lärarna i grundskolan göra det de är bra på: undervisa, och slippa betungande mentorsuppdrag.
I längden skulle det få positiva effekter även på gymnasiet.
Karin Pihl
Tiden då man hade goda chanser att klara sig hyfsat efter nian är förbi.