Tarmcancer är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige.
För åtminstone var sjätte patient är sjukdomen spridd till levern redan vid diagnos.
Även om den första behandlingsomgången mot tarmcancer är framgångsrik finns en kvarvarande risk att sjukdomen återkommer senare som dottersvulster i levern.
För inte så länge sedan fanns inte mycket att erbjuda vid spridning till levern – utöver god omvårdnad. Under senare år har dock behandlingsmöjligheterna ökat. Det gäller framför allt möjligheten att operera bort den cancersjuka delen av levern. Av den del som finns kvar växer det så småningom ut en ny lever.
Av alla dem som får en sådan leveroperation klarar sig över 40 procent i minst fem år medan det hos patienter som inte blir opererade i genomsnitt bara är några få procent som lever lika länge.
Så vilka är det som får denna operation som har så goda resultat för patienten?
Är det alla?
Nej, störst chans att bli opererad har den som uppfyller ett par kriterier: Manligt kön och vårdad på universitetssjukhus.
I samband med tarmcancermånaden mars presenteras en ny svensk studie som kartlagt vilka faktorer som påverkar benägenheten att göra dessa operationer. Studien omfattar 3 000 patienter från hela Sverige, de har alla haft tarmcancer som spridit sig till levern.
Resultatet visar att över hela landet blev 20 procent av männen opererade, att jämföra med endast 15 procent av kvinnorna. Om man både är man och dessutom blir vårdad vid ett universitetssjukhus så får 26 procent leveroperationen medan det för kvinnor på mindre länssjukhus bara var tio procent som opererades.
Orsaken till de skiftande operationssiffrorna vet vi inte riktigt. Det är givetvis viktigt att ta reda på det så att det inte finns någon medicinsk förklaring som kan bidra. Men att det helt skulle kunna förklara de mycket stora skillnaderna är uteslutet.
En förklaring till att det ser så här är att nya avancerade behandlingar och operationer kommer till universitetssjukhusen först och att det blir en viss fördröjning innan patienter ute i landet får ta del av dem. Men orimliga skillnader kan inte accepteras och här måste sjukvården vara mer aktiv.
En annan bister sanning är att för en våra mest sårbara patientgrupper, de med spridd cancer, verkar vården göra skillnad på kön, på män och kvinnor.
Att män får tillgång till mer avancerad vård än kvinnor är ett surt äpple för barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) och folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S) att bita i.
Bo Karlsson