I en alltmer globaliserad värld sker saker långt ifrån Europa som får oanade följder i vårt land.
Inte hade väl någon trott att den kanadensiska säljakten skulle få till följd att sälar som jagats för att skydda det kustnära fisket i Sverige inte får tillvaratas. Det kan snart vara verklighet om inte regeringen kraftfullt agerar för att försvara möjligheten att sälja sälprodukter.
2009 införde EU en förordning som förbjöd handeln med sälprodukter. Anledningen var att det fanns en opinion som ansåg att den kanadensiska säljakten genomfördes på ett dåligt sätt. När förordningen antogs infördes även ett undantag som möjliggjorde fortsatt handel med sälar som jagats inom ramarna för fiskeförvaltningen. Eftersom den svenska säljakten anses uppfylla de kraven har det fortsättningsvis varit möjligt att sälja produkter gjorda av säl.
EU-kommissionen har nu presenterat ett förslag till revidering av sälförordningen som innebär att undantaget tas bort. I framtiden ska det vara förbjudet att ta tillvara den säl som jägaren själv inte har möjlighet att använda. Samtidigt vet vi att skadorna på fisket ökar och att det behöver skjutas fler sälar. Kommissionen skriver i sitt förslag att säljakten är viktig för fiskeförvaltningen men samtidigt begränsar den möjligheten att ta tillvara sälen som en resurs. Förslaget saknar all logik.
Tillvaratagande är en central princip för svensk viltförvaltning och även en viktig del i ”Konventionen om biologisk mångfald”. Det har satsats en hel del resurser på att utveckla tillvaratagandet av säl och EU har till och med finansierat delar av det arbetet med våra gemensamma skattemedel.
Ingen accepterar i dag att en älg eller ett rådjur inte tas tillvara. Varför ska Sverige acceptera att säl inte får tas omhand?
Förslaget strider mot grundprinciperna i modern viltförvaltning och etisk hållbar hantering av naturresurser. Man kan även fråga sig hur EU kan säga att vi ska ha ett hållbart samhälle när man samtidigt agerar på ett sätt som går stick i stäv med det?
I fjol sköts det drygt 300 sälar i Sverige. En del av dessa togs tillvara av jägarna själva medan en del såldes i form av livsmedel, olja och pälsprodukter.
Skadorna som fisket drabbats av minskar inte tillräckligt av den begränsade jakten, vilket hänger samman med en väldigt stark sälstam på uppåt 90 000 individer. Däremot ser vi en ökad efterfrågan på lokalt fångad fisk. Det behövs således en ökad jakt på säl för att kunna använda fisken fullt ut som livsmedel.
Trots att avsikten var att stoppa den kanadensiska säljakten så pågår den fortfarande. De kanadensiska säljägarna kan fortsättningsvis sälja sina sälar och sälprodukter antingen på sin inhemska marknad eller på marknader utanför EU.
Dessutom föreslår EU-kommissionen att produkter av säl som jagats av inuiter i Kanada och i Grönland fortsatt ska få saluföras i Sverige. Däremot kommer handeln med de svenska sälprodukterna att stoppas. EU har alltså missat målet med handelsförbundet och i stället har den inre marknaden blivit lidande. Hur fel kan det inte bli?
Kommissionens förslag ska nu hanteras i Europaparlamentet. Sveriges regering har en möjlighet att stoppa detta tokiga förslag. Ska vi se på sälen som enbart ett skadedjur som måste bort, eller ska vi se den som en värdefull resurs? Som alltid finns det möjligheter att skapa förändringar om bara viljan finns. Frågan är, vill regeringen det?
Mikael Samuelsson