FOTO: MAJA SUSLIN/TT
Sverigedemokraterna är inte ett fascistiskt parti. Trots att statsminister Stefan Löfven (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) hävdar motsatsen.
Tidigare i år skrev Dick Harrison, professor i historia vid Lunds Universitet, en längre artikel i Magasinet Neo om fascismen och dess historia där han konstaterade att SD:s politik inte är fascistisk och att sådana beskyllningar endast är partiet till gagn.
Anna-Lena Lodenius, journalist och författare med inriktning på högerextremism, är av samma uppfattning. I en intervju i Sveriges Radio underströk Lodenius att partiet tillhör den populistiska partifamiljen och inte kan kallas fascistiskt (Ekot 6/12 2014).
Om Löfven och Andersson ska envisas med att sätta en etikett på Sverigedemokraterna finns flera lämpliga benämningar de kan använda. Exempelvis kan partiet kallas islamofobiskt, främlingsfientligt eller populistiskt. Men att påstå att SD är ”fascistiskt” eller ”nyfascistiskt” är inget annat än kontraproduktivt, och en synnerligen dålig strategi inför nyvalet i mars.
Sverigedemokraternas väljare kommer inte att vända partiet ryggen för att Sveriges statsminister menar att SD är fascistiskt. Snarare riskerar det att öka deras politikerförakt ytterligare. Dessutom ger det partiet ytterligare chans att framställa sig som missförstått av det politiska etablissemanget.
Därmed inte sagt att SD inte bör kritiseras. Det finns mycket i Sverigedemokraternas politiska program som förtjänar seriös kritik. Med tanke på att partiet har knappt 13 procent av väljarkårens stöd bör partiet och dess väljare tas på allvar.
Att beskylla partiet för att vara fascistiskt leder däremot enbart till en fördumning av debatten och att SD:s politiska förslag inte får den granskning som de förtjänar.
Naomi Abramowicz
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån