Kräftgången för länets och landets jordbruk fortsätter.
Man kan med rätta ställa sig frågan vem som ska producera vår mat i framtiden.
Sverige har Europas lägsta självförsörjningsgrad. Varannan tugga importerad och den för länet så viktiga mjölkproduktionen är utsatt för hårt lönsamhetstryck. Orsaken till detta är bland annat turbulensen på den internationella marknaden, vilken i mångt och mycket beror på handelskriget med Ryssland.
Förutom en nyckfull marknad är jordbruket minst lika utsatt för nyckfulla beslut från politiker och myndigheter. Skälen bakom besluten är ofta lika svårtydda och obegripliga som dess effekter för jordbruket är allvarliga. Insikten om varför vi har ett jordbruk verkar ha gått förlorad under en epok av överflöd.
Att livsmedel är livsviktigt är faktiskt inte längre självklart och det är än mindre självklart att jordbrukets främsta uppgift är att producera vår mat. Myndigheters och politikers förmåga att se helheten har ersatts av olika stuprör där man stirrar sig blind.
Överdrifter?
Inte alls.
För ett tag sedan tyckte till exempel Havsmyndigheten sig se att vattenkvalitén blev bättre i takt med att jordbruket lades ned. Så ”om ett antal år torde vattenkvalitén vara god”, som man uttryckte det. Någon oro för konsekvenserna av det nedlagda jordbruket, och ett samhälle utan mat, fanns inte att se i det stupröret.
Nu har vi kommit så långt att samtliga riksdagspartier säger sig vilja arbeta med en livsmedelsstrategi för Sverige.
Men vi vet ännu inte vad man avser fylla den med. Om det ska vara en strategi värd namnet så förutsätter vi att den ska leda till en ökning av både volym och värde. Vi vill se att länets förutsättningar för jordbruk används bättre och att vi tar vårt ansvar för den framtid som kräver att världen fördubblar sin matproduktion.
Ska vi lyckas vända den ständigt vikande kurvan för livsmedelsproduktionen krävs det mer drastiska åtgärder än återkommande utredningar som aldrig har gjort annat än slagit fast den bistra verklighet vi redan känner.
LRF Västerbotten vill därför lansera begreppet jordbrukskonsekvensbeskrivning (JKB). En JKB skulle fungera inom jordbruket på samma sätt som en MKB (miljökonsekvensbeskrivning) gör för miljön. Det vill säga att alla förslag och åtgärder som en myndighet eller politiker avser att genomföra ska analyseras utifrån om de kan tänkas leda till ökad jordbruksproduktion eller inte.
Förslag som förväntas vara negativa för jordbruket ska självklart avvisas. För det håller inte längre att prata väl för att sedan skapa regelverk som säger något annat. Vi kan inte bara ha fokus på hur vår mat produceras. Vi måste först se till att den produceras.
Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten
Mats Granath
regionchef LRF Västerbotten
Vi vill se att länets förutsättningar för jordbruk används bättre och att vi tar vårt ansvar för den framtid som kräver att världen fördubblar sin matproduktion.