Vi lever i en tid där fler människor än någonsin tidigare flyr krig och förföljelse.
Det innebär att vi alla har ett ansvar att försöka minska lidandet i världen.
Det är Sveriges skyldighet att ta emot och hjälpa dem som gått genom krig, fattigdom och flykt.
Vi har det ansvaret för vi lever i ett land som människor flyr till, inte i ett land som människor flyr ifrån.
Sverige nås just nu av de största flyktingströmmarna i modern tid sedan andra världskriget. I denna historiska situation måste regeringen ha en tydlig strategi för vår integrationspolitik. När humanism inte längre är ledordet är det lätt att hamna på fel väg – som med tillfälliga uppehållstillstånd.
Tillfälliga uppehållstillstånd innebär att en person får stanna i Sverige fram till en viss tidsgräns: Om personen lyckats skaffa sig ett jobb får han/hon permanent uppehållstillstånd. Om inte tvingas hen att lämna landet.
Detta kommer att leda till social utsatthet och psykisk ohälsa bland de nyanlända och ökade kostnader för fler asylprövningar när fall ska prövas om och om igen. Det är ett onödigt slöseri med skattemedel.
Ett permanent uppehållstillstånd ska fungera som en uppmuntran att så fort som möjligt lära sig språket, etablera sig i samhället, komma i utbildning eller ut på arbetsmarknaden. Om målet är en hållbar och rättvis integrationsprocess är tillfälliga uppehållstillstånd inget alternativ utan snarare ett sätt att avvisa människor till länder som de en gång flytt ifrån.
Vi lever i en ojämlik värld. Alla föds med olika förutsättningar vilket innebär att människor, beroende på var man är född, har olika möjligheter att leva i fred och trygghet. Som analfabet tar det betydligt längre tid att lära sig svenska än för dem med grundskole- eller högskoleutbildning.
Dessutom kan traumatiska upplevelser, eller andra omständigheter, förlänga sfi-tiden (svenska för invandrare) i flera år. Politiska beslut måste ta hänsyn till de olika utgångslägena. Det är Sveriges ansvar att som ett privilegierat land att se till att människors olika förutsättningar inte leder till olika möjligheter.
Om vi vill skapa en integrationsprocess som etablerar personer i Sverige måste vi ge möjligheter till det. Oro för att bli deporterad är inte en sådan möjlighet. En effektiv integrationspolitik är en politik som ser till människors välmående och ger chans till utveckling.
I denna pressade situation måste regeringen ha en tydlig strategi för en human integrationspolitik. Sverige ska inte bemöta flyende med hot, vi ska välkomna de människor som söker sig hit. Ett tillfälligt uppehållstillstånd är inte ett välkomnande.
Khalil Karimi