Sverige bevittnar en våg av solidaritet.
Landet som vänstern ofta förklarar vara ”genomsyrat av rasism” visar sig återigen vara fantastiskt.
Medborgarna engagerar sig, skänker pengar – få saker gör en så stolt. Särskilt i tider när rekordmånga människor söker sig hit.
Men regeringen gör för lite. Bidragen till kommunerna ökar men vad hjälper det när Sverige är ett land med två gränser. Den territoriella gränsen är relativt öppen medan gränsen till arbetsmarknaden är en av de mest stängda i OECD.
Resultatet blir ett stort antal människor som kommit in i landet men som inte kommer in på arbetsmarknaden.
När Sverige säger ”Välkomna flyktingar” hör jag inte S-regeringen säga ”Vi kommer att öppna arbetsmarknaden”. I stället kan man höra det som inte sägs: ”Välkommen, men räkna med att vara arbetslös i 7–15 år”.
En fungerande integration är nödvändig för att behålla Sverige öppet. När utanförskapet växer, flyktingar upplevs som en börda, arbetslösheten och de sociala problemen hopar sig ökar också viljan att stänga gränser. Det är vad vi har sett hända. Därför:
- Reformera arbetsmarknaden
Den politiska vänstern påstår att integrationens huvudproblem är en strukturell diskriminering. Men MIPEX-studien, som mäter diskriminering, visar varje gång att Sverige är en förebild när det gäller antidiskrimineringslagar. Ändå har vi det största sysselsättningsgapet mellan utrikes och inrikes födda, till skillnad från länder som har en mer öppen arbetsmarknad, lägre ingångslöner och fler enkla jobb.
Sveriges huvudproblem är inte diskrimineringen utan att integrationspolitiken har dominerats av Socialdemokraterna som alltid prioriterat dem som redan är inne på arbetsmarknaden – framför dem som står utanför. I år när rekordmånga människor kommer hit har regeringen skurit ner på det som bevisligen gett jobb åt många ”nykomlingar”: rut och rot.
Så mycket för solidariteten.
I en avvägning mellan ett värnande om LO – som är rädda att dessa jobb ska dra ner lägstalönerna och öka lönespridning – eller flyktingarna sätter Socialdemokraterna alltid LO främst.
- Satsa på kvinnorna
Där finns det största sysselsättningsgapet. Det krävs både informationsinsatser om svensk arbetsmarknad, där både kvinnor och män arbetar, och incitament att bryta de normer som hindrar kvinnor från att delta. Kvinnors jobb och förbättrade utbildning minskar sociala problem, ökar jämställdhet och sätter igång en utvecklingsspiral.
- Förbättra individernas anställningsbarhet
Här måste EU-medel användas i betydligt större omfattning. Sverige är ett av de länder som tar emot flest invandrare per capita. Vi bör därför också få mest EU-pengar per capita för integration.
- Minska informationsdiskriminering
I Sverige använder man sig av informella nätverk vid anställning. Invandrare har inget nätverk som kan ge jobb. Ett formaliserat och europeiskt valideringssystem bör upprättas.
Solidariteten kräver att vi öppnar arbetsmarknaden och anpassar Sverige till en global värld.
Det är också det säkraste sättet att undvika att nationalistiska partier vinner mark.
Jasenko Selimovic(FP)
Europaparlamentariker