FrÄgan om vinster i vÀlfÀrden har blivit en symbol för allianspartiernas politiska misstag.
Ett vinsttak för vÀlfÀrdsföretag skulle fÄ lÄngtgÄende konsekvenser för alla dem som gÄr till privatÀgda vÄrdcentraler eller har barn i friskolor. Men minst lika stora Àr konsekvenserna för kommuner och landsting som förlitar sig pÄ att privata företag ska driva skolor, vÄrdcentraler och Àldreomsorg.
Under hösten kommer regeringen att lÀgga fram ett förslag om vinstbegrÀnsningar. Det Àr ytterst ett resultat av att Alliansen efter valet 2014 lÀt Stefan Löfven (S) bilda en regering som Àr beroende av VÀnsterpartiet.
För lÄt oss vara tydliga pÄ den punkten: Det fanns ingenting i valresultatet som gjorde en sÄdan regering sjÀlvklar. Och Alliansen har haft alla möjligheter att förhindra VÀnsterpartiets krav pÄ vinststopp frÄn att bli regeringspolitik.
I stÀllet för att omedelbart tillerkÀnna Stefan Löfven valsegern hade Fredrik Reinfeldt kunnat göra klart att han var beredd att regera vidare och lÄta den nyvalda riksdagen avgöra om det fanns fortsatt stöd för en alliansregering i minoritet.
Men Àven om Alliansen hÄllit fast vid idén att största block skulle fÄ bilda regering hade partierna kunnat vÀlja att förhandla med Stefan Löfven och stÀlla gemensamma sakpolitiska krav pÄ den tilltrÀdande regeringen.
Under hela mandatperioden har Alliansen dessutom haft möjlighet att sÀtta stopp för planerna pÄ ett vinsttak för vÀlfÀrdsföretag, antingen genom att lÀgga en gemensam budget, och pÄ sÄ sÀtt avsÀtta regeringen, eller genom att erbjuda Löfven möjligheten att regera vidare i utbyte mot sakpolitiskt inflytande.
Men i stĂ€llet har man valt att bli passivt âregeringsunderlag till Stefan Löfvenâ, som företagaren Dan Olofsson beskrev det i en debattartikel (Dagens Industri 22/8 2017).
Konsekvensen Àr att hotet om vinstbegrÀnsningar i dag ligger som en vÄt filt över vÀlfÀrdssektorn och försvÄrar för företag som vill vÀxa och utveckla verksamheten.
I vinstfrÄgan kommer en riksdagsmajoritet att rösta ned regeringens förslag. Att regeringen ocksÄ kommer att dra tillbaka sina förslag om höjningar av den statliga inkomstskatten och skatten för fÄmansbolag handlar i grunden om att samma riksdagsmajoritet motsÀtter sig förslagen.
Man kan se det senare som ett tecken pÄ att Alliansens strategi att hota med misstroendeförklaringar varit effektiv. Men faktum kvarstÄr: Det hade varit enklare att frÄn början bilda en regering som avspeglade faktiska majoritetsförhÄllanden i riksdagen.
DÄ hade vi sluppit den osÀkerhet som hotet om vinstförbud skapar för företagen i vÀlfÀrden. Och Alliansen hade inte behövt anvÀnda misstroendeinstrumentet för att stoppa skattehöjningar som saknar parlamentariskt stöd.
Det finns tvÄ viktiga lÀrdomar man kan göra av detta: För det första Àr det orimligt att basera framtida regeringar pÄ annat Àn faktiska riksdagsmajoriteter grundade i sakpolitik. För det andra Àr det genuint korkat att ge bort sitt politiska inflytande nÀr man har möjlighet att anvÀnda det för att förverkliga sin politik.
Svend Dahl
fil dr i statsvetenskap och chef för Liberala NyhetsbyrÄn