Varför tror politiker, både till höger och till vänster, att medel- och överklassen är så benägna att köpa tjänster svart?
– Rot-jobben är bra. De har bidragit till fler jobb och färre svartjobb, sägs det.
Metoden har varit att skattesubventionera reparationer, om- och tillbyggnader, för dem som har villor eller bostadsrättslägenheter.
En hel del av detta bidrag har gått till personer med relativt god ekonomi. Dessa har stimulerats att renovera kök och badrum, bygga ut altaner och så vidare. En liten del av pengarna har bidragit till energibesparingar, som byte till treglasfönster.
Grunden i min kritik är att vi permanentat ett system där skattemedel går till dem som har det ekonomiskt relativt bra och deras nya kök. Tidigare kunde byggbranschen få tillfälliga stöd vid konjunkturnedgångar, då med en konstruktion som var acceptabel.
Minst lika många, troligen fler jobb, skulle nås genom skattesubvention till andra tjänster, exempelvis inom välfärdsområdet, till fler lärare, fler händer i förskolan och hemtjänsten. Skälen är både lägre löner i dessa sektorer och avsaknaden av vinstintresse inom välfärdsområdet, åtminstone om vi talar om kommunala utförare.
Ett av kruxen med rot är att vi inte styr var de produkter vi stoppar in i våra hus tillverkas. Köken, badrumskaklet och toalettstolen är ofta importerade. Om kravet vore att allt material som används i rot-sektorn skulle tillverkas i Sverige fick vi en större effekt på jobben.
En jobbpolitik där pengarna går till välfärdssektorn vore rättvisare. De skulle givetvis också kunna gå till byggjobb, men då skulle förskolor, skolor och äldreboenden kunna prioriteras. Fördelning i dag, utifrån formen för bostadsägande innebär från alla till de med pengar, är orättvis.
Stöden i dag, rot och rut, restaurangmoms, generella stöd till ungdomar, ger effekt på kort sikt, på jobb i dag. Men det vore bättre om vi i mycket högre grad fokuserar på sådant som ger jobbeffekter på längre sikt.
Fokusera på företag som exporterar varor och tjänster, på jobb och insatser som leder till att pengar kommer in till vår kommun. Det skulle därför i mycket högre grad handla om insatser som stärker kompetensen hos såväl barn, ungdomar, anställda som arbetslösa, till utbildningar som bygger på de behov av arbetskraft och kompetens vi kan se framöver, allt från träarbetare och mekaniker till lärare, programmerare och civilingenjörer. Insatser som bidrar till högre produktivitet, och på så sätt stärkt konkurrenskraft i befintliga företag, och som utgör en viktig del i stödet till nya ännu inte startade företag.
Vi behöver också stora insatser i infrastruktur, exempelvis fler bostäder, bredband och Norrbothniabanan.
Per Lindbäck