Just nu arbetar länsstyrelsen med en översyn av strandskyddet i ett antal av länets kommuner. På flera ställen föreslås ett utökat skydd.
De nya reglerna kring strandskydd som tillkom 2009 syftade till att stärka skyddet i områden med högt exploateringstryck och sänka skyddet för andra. I praktiken har lagstiftningen blivit en stor besvikelse, med ökad byråkrati och ännu hårdare inskränkningar när det gäller möjligheten att utveckla strandnära lägen på landsbygden.
Dessvärre kommer inte det förslag som regeringen lade i april, och som innebär att länsstyrelserna ges möjlighet att upphäva reglerna, att innebära någon avgörande förbättring eftersom det bara gäller mycket små sjöar och vattendrag. Egentligen endast tjärnar och diken, om man spetsar till det hela.
Vi menar att skyddsivern generellt är alltför stark på bekostnad av möjligheterna att utveckla landsbygden till attraktiva platser att leva och verka i. Landsbygdens komparativa fördelar måste stöttas och ges möjlighet till framåtskridande. Det vore därför rimligt att den generella nivån på 100 meters strandskydd tillsammans med allemansrätten ger ett tillräckligt gott skydd för strandlinjerna.
Vi menar också att själva översynsprocessen i det närmaste känns rättsosäker med väldigt begränsade möjligheter till samråd. Inga av de berörda markägarna får något brev om vad som är på gång utan informationen ges via en kungörelse i tidningarna.
Inte heller fattade beslut behöver kommuniceras direkt med markägaren. Om inte markägaren är uppmärksam kan hon eller han helt plötsligt ha drabbats av en utökning av strandskyddet från 100 till 300 meter på sin fastighet, utan att ha fått någon direkt information. Ett sådant förfaringssätt känns självfallet inte acceptabelt.
Arne Lindström