FOTO: HASSE HOLMBERG/TT
I ett glesbebyggt område utan specifika värden att bevara är det föga rimligt att inte ha möjlighet att bygga sig ett hem, skriver Helena Jonsson och Arne Lindström från LRF.
FOTO: HASSE HOLMBERG/TT
I ett glesbebyggt område utan specifika värden att bevara är det föga rimligt att inte ha möjlighet att bygga sig ett hem, skriver Helena Jonsson och Arne Lindström från LRF.
Dagens bestämmelser om strandskydd skulle göra det enklare att bygga på landet. Med starka restriktioner för högexploaterade områden, men med bättre möjlighet att få dispens utanför tätorter skulle landsbygden gynnas.
Så var det tänkt. I stället blev konsekvenserna orimliga för markägare och företagare. Förändringar behövs men dessvärre är de förslag som regeringen presenterat helt otillräckliga.
För att ha en chans att få dispens från gällande strandskyddsbestämmelser måste markägaren kunna påvisa något av lagens sex särskilda skäl. Skälen ger dock inte plats för att väga in vare sig att stranden ligger i glesbygd eller att området saknar betydelse för friluftslivet. Vanligen finns ingen dispensmöjlighet ens vid de minsta tjärnarna och bäckarna.
Snarare än att begränsa byggandet i storstadsnära kustområden lägger bestämmelserna en blöt filt över den landsbygd som vill utvecklas. I ett glesbebyggt område utan specifika värden att bevara är det föga rimligt att inte ha möjlighet att bygga sig ett hem, eller ens ett skjul eller en grillplats, om det ligger en liten bäck inom 100 meter.
Tvärtemot sitt syfte missgynnar bestämmelserna landsbygden och strandskyddet har blivit ett stort hinder för rationell markanvändning. Ändå vill flertalet länsstyrelser utvidga skyddet ytterligare på många platser – upp till 300 meter från ett vattendrag.
En liten ljusglimt finns dock. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå förändringar som gör det möjligt att undanta bäckar som är mindre än två meter breda och sjöar under en hektar från strandskyddet. Det är bra, och det är viktigt att Naturvårdsverket tar uppdraget på allvar, även om det är långtifrån tillräckligt för att göra strandskyddet rimligt för enskilda eller för en positiv landsbygdsutveckling.
Ett fungerande strandskydd kräver större hänsyn till enskildas rätt och möjlighet att få dispens om värdet av att bevara en miljö intakt är lågt. Utvidgningar upp till 300 meter måste ske restriktivt och vara välmotiverade. Markägare som drabbas när länsstyrelser vill utvidga skyddet måste få chans att argumentera – och inte få beskedet via en kungörelse i lokaltidningen som ofta är fallet i dag.
Mitt i valtider säger sig alla partier vilja värna landsbygden. Att verka för ett rättvist strandskydd vore att gå från ord till handling.
Helena Jonsson
förbundsordförande LRF
Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten