Svensk sjukvård är mycket bra inom många områden, ja till och med världsbäst. Möjligheterna att behandla och bota olika sjukdomstillstånd är stora. Det är positivt för den enskilde men bidrar också till höga kostnader för landstingen. Sjukvården är en högteknologisk bransch som är beroende av både avancerad utrustning och specialistutbildad personal.
Men problemet är inte bara skenande kostnader, utan också att det finns stora skillnader mellan olika landsting när det gäller väntetider. I ett landsting kan man få vänta fem gånger längre än i ett annat på besök och behandling. Västerbotten ligger på jumboplats när det gäller barn- och ungdomspsykiatri. Endast 35 procent av patienterna får ett första besök inom en månad, som vårdgarantin fastslår. Medan landstingen i Blekinge och Örebro klarar vårdgarantin till 100 procent.
Detta är inte acceptabelt. Kristdemokraterna vill ha en jämlik vård i Västerbotten och i hela Sverige. Förutsättningarna för att åstadkomma en sådan ökar om vi har en huvudman för sjukhusvården. Det vill säga att sjukhusen i landet förstatligas.
På sikt kommer det att bli svårt för 21 olika landsting, med så olika förutsättningar, att kunna ge en jämlik vård till landets hela befolkning. Med en gemensam huvudman kommer vården att bli mer effektiv, både medicinskt och ekonomiskt. I dag opereras till exempel vissa sällsynta cancerformer på olika sjukhus i Sverige. Detta innebär att endast ett fåtal operationer genomförs av varje specialist. Läkare som utför en viss typ av behandlingar får inte göra det tillräckligt ofta och får därmed inte tillräckligt med fortbildning.
Allt talar för att Sveriges hittills framgångsrika modell med 21 sjukvårdsansvariga landsting måste omformas för att möta framtidens stora utmaningar. Det genomsnittliga landstinget i Sverige har varken ekonomi, eller tillräckligt stor befolkning, för att på sikt klara de allt högre kraven på spetskompetens och nödvändiga ekonomiska investeringar.
Om ingenting görs kommer skattepengar att förslösas i onödan. Och vad värre är, vården kommer att misslyckas med sin huvuduppgift: att leverera en jämlik sjukvård i hela landet. Sverige kommer, förr eller senare, att hamna i samma läge som Norge befann sig i för 15 år sedan.
Det är dags att Sverige följer Norges exempel. Sedan tio år tillbaka sköts sjukvården i Norge av staten. Finansieringen sker genom att staten tar över de pengar som landstingen använder för sjukhusvård.
Erfarenheterna från den norska omorganisationen med statligt huvudmannaskap är mycket goda. Våra länders många likheter talar för att den svenska vården har mycket att lära av Norge. Vår slutsats är att det är staten som ska ha huvudansvaret för sjukhusvården för att säkra en god, effektiv och jämlik sjukvård även i framtiden.
Birgitta Nordvall