I dag är debatten om Sveriges säkerhetspolitik och försvarsförmåga mer intensiv än på länge.
Det är bra, och nödvändigt.
Mindre bra är att vi inte på allvar diskuterar vår nationella säkerhetsstrategi förrän det som sannolikt inte kan hända, händer. Hur och tillsammans med vem vi ska forma vår säkerhetsstrategi, är exempel på vad som måste diskuteras.
Vi lever i en värld som ständigt förändras och de senaste tre åren har tydligt visat att utvecklingen inte alltid är fredlig. Den arabiska våren, Syrien och nu krisen i Ukraina. Att Ryssland stärker sin militära förmåga, även i Barentsregionen, har länge varit känt. Det är dock ännu inte känt hur denna utveckling påverkar norra Sverige och Nordkalotten.
Det geografiska området kring Barents är intressant ur många perspektiv. Här finns enorma naturtillgångar och en sårbar livsmiljö för framförallt djur och natur. Det nya klimatet har ökat trafiken dramatiskt längs Nordostpassagen, och dagens teknikutveckling innebär att en stor del av tele- och datatrafiken, med sårbar infrastruktur, såsom master och servrar, kommer att finnas i norr.
Osäkerheten om framtiden innebär att det är viktigt att Sveriges förmåga att hävda sina intressen måste gälla hela landet, även de norra delarna. I norra Sverige finns i dag förband som kan de geografiska förutsättningarna. Som är vana att utbilda, träna och öva över gränserna. Som kan överleva och utveckla stridseffekt i snö, mörker och kyla under svåra förhållanden. I 19, A 9, F 21 och SkyddC, i Boden, Arvidsjaur, Luleå och Ume,å samverkar för att åstadkomma så mycket försvars- och därmed samhällsnytta som är möjligt med givna resurser.
Rekryteringen av frivilliga till förbanden går bra och personalmålen nås. Samarbetet med kommuner och näringsliv utvecklas och ger möjlighet till optimalt nyttjande av personella resurser. Vi attraherar och skapar förutsättningar för rekrytering i samverkan med samhället, för att utveckla regionen. Ännu bättre skulle det gå om fler norrlänningar gavs möjlighet att genomföra antagningsprövningar i Norrland i stället för att som i dag behöva åka till Stockholm.
Vi har i dag unika samarbetsformer som är både effektiva och rationella tack vare att olika behov och förmågor kompletterar varandra och finns inom samma geografiska område. Samma förhållande gäller om man lyfter blicken och tänker nordiskt. Vi har både på civil sida, genom övningar som Barents Rescue, och på militär sida i luften genom Cross Border Training-programmet, och på marken genom Cold Response byggt upp ett unikt samarbete över gränserna.
Förbanden i norra Sverige har inom ramen för den nu pågående reformen utvecklat och stärkt försvarets närvaro och förmåga. Vi är beredda att fortsätta att utveckla detta samarbete och vår krishanteringsförmåga.
Överste Olof Granander
chef Norrbottens regemente I 19
Överstelöjtnant Stefan Fredriksson
chef Artilleriregementet A 9
Överste Fredrik Bergman
chef Norrbottens flygflottilj F 21
Överste Jan Demarkesse
chef Totalförsvarets skyddscentrum SkyddC