I en rättsstat ska alla ha möjlighet till rättvis rättslig prövning. Därför är det uppseendeväckande att den så kallade Vattenverksamhetsutredningen lagt ett förslag som försvårar för enskilda hushåll att hävda sig mot storföretag som vill inkräkta på hushållens mark.
Med vattenverksamhet menas att vattenförhållandena i ett område påverkas till följd av exempelvis vägbyggen, anläggning av ett vattenkraftverk eller en gruva. Den markägare som menar sig påverkas av vattenverksamheten kan i dag vid domstolsprövningen av projektet få sina rättegångskostnader betalda av exploatören. Vattenverksamhetsutredningen vill nu tvinga markägarna att stå för sina egna rättegångskostnader.
Om hushållen förlorar möjligheten att anlita advokat och tekniskt biträde blir det svårt att hävda sig mot storbolagen. Maktbalansen förskjuts till företagens fördel, rättssäkerheten urholkas av utredningens förslag. Det är oacceptabelt.
Man måste ha klart för sig att det inte är två likvärdiga parter som möts; storföretagen har enorma resurser och kan göra stora vinster på att vinna en tillståndsprocess, markägaren är ett enskilt hushåll. Exploatören vill tillgodogöra sig en kommersiell potential på enskilda hushålls bekostnad. Därför är det rimligt att markägarens rättegångskostnad ingår i den kalkyl som exploatören gör kring projektet som helhet.
När det enskilda hushållet får sämre möjligheter att anlita expertkompentens, kommer kvaliteten i prövningen att sjunka och rättssäkerheten försämras. Domar kommer i högre utsträckning än i dag oemotsagda att beslutas utifrån sökandens, till exempel ett gruvföretags, underlag.
Det är rimligt att medlen som krävs för en rättssäker prövning tas från den tillgång som avses exploateras. Eftersom den tillgången vid exploatering tillfaller exploatören, är det rimligt att exploatören står för motpartens kostnader.
Att överföra kostnaden på markägaren vore att lyfta ut den från den samhällsekonomiska analys som bör föregå exploatering. Uttryckt med ekonomisk jargong vore det att skapa en externalitet – en kostnad som följer av ett beslut, som den som tar beslutet inte väger in i kalkylen. Det är ett kardinalfel. Lagar och regler bör verka i riktning mot att eliminera externaliteter, inte skapa dem.
För rättssäkerhetens och samhällsekonomins skull måste regeringen skrota detta förslag. Rättvisa ska vara en självklarhet för alla och hushållen ska inte betala för rättegångar, som beror på att storföretag vill genomföra projekt som påverkar hushållens mark. Medborgarrätt – för att tala med Heidenstam – ska inte heta pengar.
Ulf Stenberg
chefsjurist Villaägarnas Riksförbund
Jakob Eliasson
samhällspolitisk chef Villaägarnas Riksförbund