1 maj har firatssedan urminnes tider, men inte alltid som i dag med röda fanor, demonstrationståg och glödande tal. En gång i tiden, på medeltiden, när Sverige var katolskt, var det en kyrklig helgdag tillägnad apostlarna Filippos och Jakob. Det var först mot slutet av 1800-talet som arbetarrörelsen gjorde 1 maj till sin egen dag.
I Boliden, Skelleftehamn och Skellefteå ska Matilda Ernkrans, riksdagsledamot för Örebro län och ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, tala. Temat för året är ”Ingen ung utan jobb”. Och det är väl en bra målsättning.
Men samtidigt som socialdemokratiska förstamajtalare kommer att berätta hur hemsk ungdomsarbetslösheten är (vilket den också är) vill man göra det dyrare för företagare att anställa unga. Det finns säkerligen någon som kan förklara hur ungdomsarbetslösheten ska minska samtidigt som det ska bli dyrare för företagen att anställa just unga.
En borgerlig riksdagsledamot från länet berättade att riksdagens utredningstjänst räknat på vad slopandet av dagens nedsättning av arbetsgivaravgiften för unga och halveringen av krogmomsen skulle innebära för arbetsgivarna bara i Skellefteå: 130 miljoner kronor per år vilket, motsvarar anställningskostnaden för cirka 420 heltidsanställda ungdomar.
Borgerlig skrämselpropaganda, ingenting att bry sig om, muttrar säkerligen både en och annan socialdemokrat. Att svartmåla det som ens politiska motståndare gör är en del av det politiska konceptet. Men faktum är att Socialdemokraterna vill dra in drygt 20 miljarder kronor till statskassan genom att göra det dyrare för företagen att anställa unga. Samtidigt som man säger sig vilja minska ungdomsarbetslösheten.
Att skattehöjningar på drygt 20 miljarder för företagen skulle finnas med i Socialdemokraternas skuggbudget, svaret på regeringens ekonomiska vårproposition, som presenterades på måndagen, var ingen nyhet. Det mesta var redan känt med satsningar med fokus på skola och jobb. Det blev lite duttande här och lite duttande där, det är många som får lite samtidigt som Sveriges företagare blir av med mycket. Hur det är en politik för fler i jobb, riktiga jobb, framför allt ungdomar, är svårt att förstå.