Det är snart tid för studentfesternas dag runt om i landet.
Dagarna därefter slutar skolan för alla andra elever i olika åldrar.
Jag tycker om att fira och har mycket lätt för att glädja mig. Men mina tankar är just nu, inte ogrumlat positiva.
Skolavslutningen innebar tidigare för mobbade elever en lättnad, att det väntade ett uppehåll, ett par månaders vila ifrån plågandets inferno. Så är det inte längre.
Många elever som under skoldagarna blivit utsatta för kränkningar och trakasserier, fysiskt genom sparkar, slag och knuffar, verbalt genom att bli hotade, tilltalade med könsord eller annan nedsättande benämning och psykosocialt genom utfrysning, ondskefull imitation, elaka suckar, miner och blickar, blir i dag också mobbade under sommaren.
Åtskilliga av dessa elever blir in i sina hem, på badstranden eller där de befinner sig, under hela sommarlovet, utsatta för det jag sammanfattningsvis kallar för elektronisk mobbning genom sms, mms, e-post och på olika sociala medier.
Det finns inte längre några för mobbningsoffer fredade zoner. Med en smartphone – med komplett datorfunktion – kan alla förnedringsprocesser utföras.
Tänk att vara på badstranden och din mobil indikerar att du har ett sms och får läsa: ”Med det utseendet du har bör du ta livet av dig. Häng dig!”
Samtidigt vet du att den digitala mobbaren också vill ha en publik, och kan ha mångfaldigat meddelandet, skickat det till flera andra, för att de ska veta vad du har blivit utsatt för.
Möjligheterna för mobbaren att tortera – jag vill vara försiktig med mina ordval men jag använder medvetet ordet tortera därför att det är psykisk tortyr det handlar om – är nästintill outtömliga.
Det som är extra ohyggligt grymt för mobbade elever är att många ger sig själva skulden. Det finns mobbade elever som till hundra procent är övertygade om att det är deras eget fel att de utsätts för mobbning. Men det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker!
Mitt råd till mobbade elever är: Tala om det direkt för någon vuxen som du har förtroende för. Det är de vuxnas plikt att hjälpa dig.
Mitt råd till föräldrar är: Gå in på nätet och granska ibland. Det är inte att överträda våra barns och ungdomars integritetsgräns. I stället kan det betyda att de får en stark moralisk vuxenryggrad att luta sig emot.
Därtill uppmanar jag alla vuxna som lever med, eller har kontakter med barn och ungdomar – främst föräldrar men också far- och morföräldrar, lärare och ungdomsledare inom olika verksamheter – att hjälpa dem att upprätthålla en schysst stil på och via olika medier.
Mitt råd till skolpersonal är: Trots att jag vet hur viktigt sommarlovet är också för er så har jag ändå en from önskan om att ni då och då ska gå in och kolla på nätet. När ni då upptäcker nätmobbning: att ni orkar agera som ett stöd för era elever och deras föräldrar.
Christer Olsson