Att mata folk med fakta gör dem inte till liberaler. Foto: Per Groth/TT.
Det amerikanska presidentvalet bevisade att det verkligen går att säga vad som helst i politiken – utan minsta hänsyn till sanningen.
Sanning har inte längre någon roll att spela i politiken. Det menar teorin om att vi lever i en värld präglad av ”post-truth politics”.
I jämlikhetens och det fria ordets namn har det offentliga samtalet glidit in i relativismens trygga famn där alla har rätt till sin egen fakta. Att påpeka att någon har fel, att kritisera och granska, har blivit synonymt med att ta ifrån människor rätten att tala.
Den relativistiska samhällsdebatten är farlig och utarmar vår förmåga till kritiskt tänkande. I diskussionerna på sociala medier kring den uppmärksammade boken ”Livet med kvantfysiska glasögon”, där pseudovetenskap framställdes som fakta, var det många som menade att kritiken mot boken inte bara var felaktig, utan odemokratisk.
”Svälj att det finns olika uppfattningar om allting, vi lever i en demokrati”, löd till exempel en kommentar.
Tyvärr fungerar inte demokratin – eller någonting alls – om vi inte utmanar varandra och tvingas stå till svars för vad vi säger.
Framförallt fungerar inte demokratin om de med makt kan påstå vad som helst utan att någon bryr sig.
Farorna med ”post-truth politics” är således överhängande. Diagnosen implicerar dock att vi en gång ägnade oss åt sanningens politik. Den uppmärksamhet populisters lögner får och de falska budskap som sprids gör att utvägen alltid stavas fakta.
Om de outbildade väljarna bara visste att invandring faktiskt lönar sig ekonomiskt, att EU inte bestämmer över sådär hemskt mycket egentligen eller att globaliseringen har gett oss alla ökat välstånd. Om de bara visste sanningen. Då skulle de inte rösta så urbota korkat.
Den strategin håller inte. Det är bekvämt för oroliga liberaler, undertecknad inberäknad, att skylla allt på avsaknad av fakta. Som om alla automatiskt blir till goda liberaler om de bara matas med korrekt kunskap. Som om liberaler inte behöver kämpa för sina idéer.
Precis som det demokratiska samtalet fallerar med relativism går det sönder när det reduceras till faktakontroll.
Vilken betydelse vi tillskriver fakta och hur vi tolkar den beror på vad vi har för moraliska och politiska idéer.
Är gränsen nådd för flyktingmottagandet? Det beror på vad vi anser att våra skyldigheter gentemot flyktingar kontra svenska medborgare är, vilken standard mottagandet ska ha, hur länge de bör få stanna och så vidare.
Just nu klurar vi liberaler på metoder för att komma åt de faktaresistenta väljarna och se till att de röstar rätt nästa gång. En bra strategi vore att fokusera aningen mindre på de analyser som går ut på att förklara valutgångar med allt annat än att vissa idéer vann över andra.
Om fler ska rösta på liberala partier krävs att fler tror på liberala värderingar, inte bara att fler accepterar samma fakta. För politik handlar inte bara om att förklara vad som stämmer, utan att övertyga om vilka idéer som är bäst.
Clara Sandelind
fil dr i statsvetenskap vid University of Sheffield och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån
Politik handlar inte bara om att förklara vad som stämmer, utan att övertyga om vilka idéer som är bäst.