Sverige står inför en byggboom. Bostadsbristen ska byggas bort. Miljonprogramsområdena ska eller håller på att renoveras. Fastigheter ska klimatanpassas, kollektivtrafik byggas ut.
Regeringen uttryckte nyligen en ambition om att bygga 700 000 nya bostäder till 2025 och i många kommuner pågår spännande planeringsprocesser. Till detta kommer att Västerbottens läns landsting ska bygga för runt 800 miljoner kronor de närmaste åren, visar Dagens Samhälles sammanställning.
Det här innebär en fantastisk möjlighet att uppgradera våra offentliga rum med omtanke om hela människan.
För att skapa levande livsmiljöer, och ge alla möjlighet att uppleva konst i sin närmiljö, finns enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning. Den är enkel att förstå. Minst en procent av projektbudgeten för en ny- eller ombyggnation ska investeras i att konstnärligt gestalta en byggnad, ett torg eller annan offentlig infrastruktur. Tack vare den regeln har tusentals offentliga miljöer i Sverige blivit rikare och mer intressanta att bo och arbeta i och besöka.
Därför är det mycket oroväckande att Västerbottens väl fungerande program för konstnärliga gestaltningar vid nybyggnationer har gått i stå. Sedan februari 2015 har tjänsten som konsthandläggare stått vakant och i november förra året kom besked om att landstingsdirektören får till uppgift att under 2016 utreda frågan.
Västerbottens läns landsting kommer nu att stå utan konstnärligt ansvarig samtidigt som flera stora byggprojekt planeras, bland annat en ny psykiatribyggnad vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
I dag tillämpar två tredjedelar av landets kommuner enprocentsregeln. Det är 50 procent fler än för tio år sedan och det vittnar om ökad kunskap om konstens betydelse för att tillföra en humanistisk och estetisk dimension till våra torg och fastigheter.
Konsten påverkar oss och stimulerar kreativiteten. Och som Liljevalchs chef Mårten Castenfors nyligen uttryckte det: ”Byggbolagen är inte dummare än att de förstår att konsten höjer värdet på kåken.”
Ändå saknar alltså var tredje kommun i helt rutiner för enprocentsregeln, medan många andra inte tillämpar den fullt ut. Umeå kommun tillämpar inte enprocentsregeln strikt, men har ett ambitiöst program för offentlig konst.
Skellefteå tillämpar enprocentsregeln, medan övriga kommuner i länet uppfyller målet i varierande grad. Därför borde politikerna och invånarna i Västerbotten se över hur regionen, kommunerna och byggbolagen arbetar med den offentliga konsten.
Har man antagit enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och hur tillämpas den?
Finns gestaltningsprogram och skrivs ambitionerna om den offentliga konsten in i kommunernas markanvisningspolicys, detaljplaner och exploateringsavtal?
Anlitas konstnärerna tidigt i planeringsfasen så att man tar vara på deras kompetens redan i början av processen?
Den offentliga konsten profilerar och stärker orters identitet. Den är även demokratisk på så sätt att även barn och vuxna, som sällan går på en konstutställning, får möjlighet att ta del av och inspireras av konstnärliga uttryck.
De kommande åren finns alla möjligheter att göra Västerbotten mer konstnärligt intressant och attraktivt för invånare, näringsliv och turism.
Fanny Carinasdotter