Säg Miljöpartietoch ganska många tänker Södermalm i Stockholm. Men om man kan tala om ett partis själ bör man snarare bege sig till Lund. Ända sedan partiet grundades har universitetsstaden varit ett av partiets allra starkaste fästen. I dag är Lund den kommun där MP i riksdagsvalet 2010 gjorde sitt bästa resultat – 12,8 procent.
Som få andra städer präglas Lund av universitetet. Det gör att koncentrationen av unga och välutbildade människor är högre där än på de flesta andra håll, och det är just i denna grupp, och då inte minst bland kvinnor, som MP har sitt starkaste stöd.
Men i Lund finns också en ideologisk mylla som kan bidra till att förklara partiets ställning. När jag besökte Lund möttes jag av demonstranter som protesterade mot planer på att förvandla en av stadens busslinjer till en spårvagn. Demonstranterna – hämtade från både höger och vänster – hade sannolikt inget emot de positiva miljöeffekterna av spårvägen, däremot vände man sig mot att några träd hotades.
Denna spänning mellan modernitet – symboliserad av världsledande forskning – och konservatism, där varje förändring i stadsmiljön föder protestgrupper, präglar i hög grad Lund. Det är en spänning som kombinerad med välutbildade, välartikulerade och politiskt engagerade människor ger en perfekt grogrund för ett grönt parti, eller gröna värderingar i största allmänhet.
Konflikten mellan modernitetoch konservatism har alltid varit närvarande hos de gröna. På senare tid har MP dominerats av dem som ser bejakandet av teknisk utveckling och investeringar i modern infrastruktur som en självklar del av den gröna ideologin. Parallellt har det emellertid alltid funnits en grupp som ser varje ingrepp i naturen som förkastligt, oavsett vilka gröna mål det kan hjälpa till att förverkliga.
Miljöpartiets starka ställning bland studenter och akademiker i Lund illustrerar också den stora utmaningen för partiet. Visst fortsätter många att rösta grönt även när man lämnat studierna till förmån för jobb i Stockholm och bostadsrätt i Midsommarkransen. Men ju mer etablerade de unga akademikerna blir på arbetsmarknaden, desto troligare har det hittills varit att de övergett MP till förmån för framförallt Moderaterna.
Under några år har MP sett ut att vara på väg att lösa detta dilemma. Ett delvis liberalt och för de flesta tämligen okontroversiellt parti kunde behålla och locka väljare även i de blå storstäderna. Men är det lika enkelt att stödja ett parti som nu upplevs som fast förankrat som stödparti till Socialdemokraterna, och där man kanske plötsligt får svara på obekväma frågor kring sitt partival, när man har middagsbjudning?