Det finns två kardinalsynder som tillträdande statsråd inte får begå: att underlåta att betala radio- och TV-avgift till Radiotjänst och att anlita svart städhjälp. När två ministrar i den första Reinfeldtregeringen 2006 visade sig vara skyldiga till brotten fick de lämna sina poster fortare än kvickt.
Annars tycks det mesta vara acceptabelt. Åtminstone om man ska döma utifrån hur mediernas blodhundar har behandlat den nytillträdda regeringen.
En minister har fifflat med pengar. Vederbörande har förvisso gjort avbön, men det är knappast någon som man bör anförtro skattemedel till. En annan är känd för sitt engagemang inom Ship to Gaza, en rörelse som har kopplingar till antisemitiska organisationer – vilket endast har nämnts i förbifarten i pressen.
Sådant som borde betraktas som skandaler behandlas med överslätande gester. Och sådant som inte är det minsta skandalöst behandlas som sprängstoff.
Att kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) är djupt troende kristen har figurerat som en stor nyhet, som om det skulle vara ett hinder för henne i rollen som statsråd. Vad Bah Kuhnke tror eller inte tror på är inte relevant för hennes uppdrag. Det är betydligt mer intressant att dryfta huruvida hon har den kunskap och den bredd som krävs för att basa över ett helt departement. Något som verkar högst tveksamt.
Men så länge som hon och hennes kolleger betalar TV-licensen och låter bli att anställa svart arbetskraft går det nog bra. För vad kan väl vara värre än att inte betala fakturan till Radiotjänst i Kiruna?
Naomi Abramowicz