Inom flyktingpolitiken talas det frekvent om signaler.
Att stänga gränsen vore en bra signal till EU, menar till exempel Expressens krönikör Lotta Gröning (10/11 2015). Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider håller i Sveriges Radio med om att signalpolitik behövs för att minska flyktingströmmen (22/10 2015).
En signal är ett slags meddelande. Att signalera något innebär ett försök att förmedla en viss information. Det som ska förmedlas med den här politiken är alltså: ”Kom inte hit. Här är det fullt. Här är det systemkollaps.”
Men vad betyder det att föra ”signalpolitik”?
Det handlar bland annat om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT), sänkta bidrag och, numera även, gränskontroller. Men dessa åtgärder är inte signaler. De är just det, åtgärder. De är politik med konsekvenser. Signalerna handlar om att på punkt efter punkt försämra för flyktingar och försvåra för dem att ta sig till Sverige.
Australiens politik kallas också ofta för signalpolitik. Genom att förvägra flyktingar asyl om de kommit med båt, genom att internera asylsökande under undermåliga förhållanden och till och med betala smugglare för att skicka tillbaka båtarna, sänder man signaler om att de inte är välkomna. Lite övertydligt kan tyckas.
EU bedriver kanske också signalpolitik när de kräver visum för inresa från krigsdrabbade länder och förtryckande regimer och förstärker det med flygbolagens transportörsansvar. Det omöjliggör en reguljär resa för att söka asyl. En tydlig signal till flyktingar att de inte har här att göra.
Men det är lättare att undvika ansvar när det kallas för en signal och inte för flyktingpolitik. Flyktingpolitik som går ut på att land efter land tävlar om vem som kan göra det sämst för flyktingar.
Först gör vi det olagligt för människor att resa hit för att söka asyl. Sedan stänger vi gränsen när de ändå kommer, sätter in vakter och militär som ytterst har rätt att använda våld för att mota bort de oönskade.
Kanske skickar vi dem till något annat land. Lyckas de väl ta sig in ska de veta att de inte får stanna speciellt länge. Och de ska inte ha särskilt hög levnadsstandard heller. Men det är bara signaler; volymkontrollerande sådana.
De enda som faktiskt har bedrivit signalpolitik är Sverigedemokraterna. De har delat ut sina flygblad med just information som förmedlat att flyktingar inte är välkomna. Det som regeringen med stöd av de borgerliga bedriver är bara vanlig lagstiftande politik.
Sluta kalla politiska åtgärder och lagstiftning för signaler. Ta i stället ansvar för den urholkning av asylrätten som pågår världen över.
För den som är flykting är signalen inte ett meddelande. Signalen betyder livsfarliga flyktvägar och försämrade levnadsvillkor för dem som överlever.
Det är ingen signal.
Det är verklighet.
Clara Sandelind
fil dr i statsvetenskap vid University of Huddersfield och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån
Signalerna handlar om att försämra för flyktingar och försvåra för dem att ta sig till Sverige.