EU:s största utmaning i dag är att stå emot separatistiska krafter och hålla samman den union som vi skapat under 20 år och decennierna dessförinnan. Nu står vi än en gång inför utmaningar som delar det öppna samhället och utmanar den idyll vi tagit för given.
Nya nationalistiska krafter sätter, i allt fler länder, en politisk agenda som handlar om den egna nationella identiteten satt i motsats, konflikt eller i överordning till andra. Det handlar om extrema krafter och främlingsfientlighet, men också om en politisk logik som mer ser till det som skiljer än det som förenar.
Det handlar om skottar i Storbritannien, britter i EU, katalaner i Spanien och alla dem som vill skylla dåliga beslut på Bryssel, oavsett om besluten fattas där eller inte, och som alltid anser att gemensamma beslut är dåliga eftersom de fattas tillsammans med andra. EU-skepsis och EU-kritik handlar mer om att vara kritisk och skeptisk till det Europa vi har än till de beslut som kan förändras.
Den separatistiska agendan hotar Europa eftersom den motverkar vår möjlighet att fatta beslut gemensamt, där de behövs, men också för att den förändrar den politiska logiken så att frågorna om ”vi” och ”dem” överordnas reformer som stärker enskilda människors frihet och trygghet.
Om allt är Londons, Madrids eller skottarnas fel, eller rumänernas, polackernas eller esternas, eller Bryssels eller EU:s så glömmer vi bort att vägvalen till frihet och välstånd går över reformer som bejakar öppenhet och förändring i stället för inskränkthet och slutenhet.
En av våra stora utmaningar i dag handlar om att hålla samman vår union. Det kräver att vi kan övervinna dem som är emot EU, som är emot den öppenhet och de värden unionen står för, men övertyga oss själva och dem som är kritiska mot hur makten används att den kan användas bättre beroende på oss själva.
Kritiken mot besluten är lättare att hantera än kritiken mot att EU finns.
Kritiken mot besluten är ofta befogade men aldrig kritiken mot att vi har en gemensam demokrati med öppna gränser.
Vi kan förändra Europa till det bättre, och EU kan bli en bättre union, men inte om vi lämnar den åt separationens krafter eller tron på den tid som var. Gör vi det lämnar vi Europas demokrati oskyddad mot dem som vill utnyttja vår tvekan och oförmåga.
Under de kommande åren måste vi övertyga dem som är skeptiska till EU, på grund av byråkrati och regleringar, genom att visa att byråkratin kan övervinnas och att EU med rätt underlättar för medborgare i ett Europa utan gränser. Samtidigt måste vi övervinna den främlingsfientlighet som vill indela människor i ”vi” och ”dem”. Det är i öppna samhällen som dynamik och tillväxt utvecklas, inte i de slutna och inskränkta.
Världens största ekonomi, den europeiska, kan bli till världens mest dynamiska marknad. Men det kräver ett starkt och enat Europa som värnar öppenhet och frihet.
Gunnar Hökmark