Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) stack ut hakan i klimat- och köttdebatten apropå den kommande nationella livsmedelsstrategin.
Han vill inte ha pekpinnar om vad konsumenterna ska äta, utan låta dem göra sina egna val, utifrån god information.
Nu skjuter debattörer från sina skyttegravar skarpt mot ministern och jordbruket. Exempelvis Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen, som av någon anledning utsett det svenska jord- och skogsbruket till sin huvudfiende, blev ”matt” över Buchts uttalande, och vill införa någon slags klimatavgift för jordbruket.
Tala om att man blir matt.
Debatten präglas av en grov generalisering av nötkreaturens klimatpåverkan. Det är givetvis skillnad på att hugga ned regnskog och hålla djur i områden med vattenbrist, jämfört med i Sverige där förhållandena är de motsatta. Vi har ju problem med att hålla skogen borta.
Det är dags att börja nyktra till och nyansera debatten. Att den globala uppvärmningen snabbast bromsas genom en minskad användning av fossila bränslen har kommit i skymundan. Att vårt klimatavtryck vad gäller köttkonsumtionen i Sverige till stor del orsakas av importerade produkter nämns på sin höjd i förbifarten.
Övervägande delen av vår jordbruksmark i norra Sverige skulle stå oanvänd utan djur. I vårt klimat går det inte att få fram många vegetabilier som människor kan äta.
Gräs däremot växer bra. Det är därför vi har kor här. Ett grundläggande faktum som många debattörer ignorerar.
Utan djur klarar vi inte att uppfylla miljömålet om ”Ett rikt odlingslandskap”, något som Naturvårdsverket slog fast i en rapport i november förra året. Våra djur har gräs som basföda, inte spannmål.
Ett gigantiskt hot mot världshälsan är däremot den hejdlösa användningen av antibiotika. Det ges i många länder regelmässigt till djur bland annat för att de ska växa fortare. I Sverige behandlas enbart de djur som är sjuka, och vi hör till de länder som använder minst antibiotika till djur.
I norra Sverige har vi god tillgång till vatten och använder ett minimum av handelsgödsel. Svensk mjölkproduktions klimatutsläpp är 44 procent lägre än det globala genomsnittet (Källa: FAO, FN:s livsmedel- och jordbruksorganisation).
En nationell livsmedelstrategi ska i första hand innehålla styrmedel för hur en hållbar produktion som den svenska kan stödjas. Det är därför märkligt att inte kraften från miljöorganisationer används till att värna det svenska jordbruket i stället för att försöka skjuta vår mjölk- och köttproduktion i sank.
Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten
Mats Granath
regionchef LRF Västerbotten
Det är dags att börja nyktra till och nyansera debatten.