Många unga transpersoner mår dåligt.
I Folkhälsoinstitutets undersökning om hbt-personer från 2005 uppger hälften att de någon gång övervägt att ta livet av sig. Siffran är ännu högre i åldersgruppen 16–29 år, 65 procent.
På grund av att så många unga transpersoner mår dåligt är det viktigt att sänka åldern så att ändrad könstillhörighet kan bli möjlig tidigare än vad som i dag är fallet.
Behandlingen för transsexualism är könskorrigering. Med många behandlingar är det bra att komma igång så fort diagnosen fastställts.
Den slutliga behandlingen kan dock först komma igång efter att myndighetsåldern infunnit sig – vilket är en märklig ordning. Under tiden är det många transpersoner som mår dåligt och ju längre de får vänta på behandling desto sämre mår de.
Sverige blev på 1970-talet först i världen med att instifta en lag som reglerade ändrad könstillhörighet. När lagen instiftades 1972 var myndighetsåldern 21 år. Åldern i lagen när könskorrigering tilläts blev dock 18. Därför faller argumentet för att myndighetsåldern måste ha infunnit sig för att behandlingens sista steg ska få genomföras.
Lagen blev i flera fall omodern och moderniserades under alliansregeringens år vid makten. Dock sänktes inte åldern för när de slutliga stegen av könstransitionen och när ett juridiskt könsbyte kan genomföras – vilket är olyckligt. Dock initierades en utredning på området som blev klar förra året. Där talas om att sänka åldersgränsen för juridiskt könsbyte till 12 år med vårdnadshavarens godkännande och till 15 utan.
Detta finner vi positivt. Ett juridiskt könsbyte kan lösa många av de problem som transpersoner upplever i sin vardag, som att namn och personnummer inte överensstämmer med könsidentiteten.
Därför är det angeläget att förslagen om en sänkt åldersgräns för juridiskt könsbyte kommer på plats under den här mandatperioden och att den rödgröna regeringen fullföljer det som den borgerliga påbörjade genom att ge transpersoner de rättigheter som de borde ha i modernt och öppet samhälle som Sverige.
Jenny Edberg