Varje år drabbas cirka 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp – endast 600 överlever.
I Västerbotten överlevde endast 23 personer plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus förra året.
För att fler ska överleva behöver vi öka antalet hjärtstartare på offentliga platser.
Regeringen säger nej till en lag om hjärtstartare på offentliga platser med motiveringen att det skulle bryta mot det kommunala självstyret.
Ändå har Sverige sedan många år lagstiftat om brandskydd.
Det borde vara lika självklart att det finns hjärtstartare som att det finns brandsläckare i miljöer där många människor vistas – långt fler dör varje år av hjärtstopp än i bränder.
Såväl privata som ideella verksamheter har tagit initiativ till att fler ska ha närhet till en hjärtstartare. Det är därför glädjande att vi ser en ökning från cirka 5 000 hjärtstartare för bara sex–sju år sedan till drygt 40 000 i dag.
Regeringen argumenterar för att dessa initiativ räcker, i kombination med hälso- och sjukvårdens ansvar.
Vi delar inte den bedömningen. Det är orimligt att enkla insatser som kan rädda så många liv är beroende av ideella krafter. I dag har ingen det övergripande ansvaret för tillgängligheten till hjärtstartare. Med en statligt eller kommunalt styrd placering kan man se till att tillgången blir mer rättvis och jämlik än i dag.
När det gäller hälso- och sjukvårdens ansvar för plötsligt hjärtstopp är det oroande att ambulansens responstid har ökat kraftigt sedan 1990-talet. I Västerbotten var mediantiden för ambulansen att anlända tio minuter 2014–2015.
Nationella och internationella riktlinjer rekommenderar att hjärt-lungräddning påbörjas inom en minut efter hjärtstoppet och att hjärtstartare används inom fem.
Detta gör det än viktigare med tillgång till en hjärtstartare.
I dag överlever bara en av tio som drabbas av hjärtstopp, men forskning visar att om en hjärtstartare används innan ambulansen ankommer kan överlevnaden öka dramatiskt.
Den enda rimliga åtgärden är därför att låta även hjärtstopp ingå i lagen om skydd mot olyckor. På så sätt kan tillgången till hjärtstartare regleras på samma sätt som tillgången till brandsläckare.
Vi förstår inte varför hjärtskydd skulle vara mer inskränkande i det kommunala självstyret än brandskydd. Vi uppmanar därför folkhälsominister Gabriel Wikström (S) och regeringen att ompröva sitt beslut.
Säg ja till hjärtstartare på offentliga platser och rädda fler till livet.
Kristina Sparreljung