Under senare tid har luftkvaliteten i våra städer, och vilka hälsorisker det kan medföra, debatterats. Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) anser, precis som vi, att larmen måste tas på allvar.
Bilbranschen har under många år arbetat med att få ner utsläppen av såväl koldioxid som kväveoxid och partiklar. En modern bil släpper ut en tjugondel av vad en gammal gjorde och denna utveckling har skett under samma tidsperiod som studierna i Umeå gjorts.
Till detta ska läggas att bilbranschen nu tagit fram helt avgasfria fordon i form av till exempel elbilar och vätgasbilar. Inom något årtionde kommer betydande delar av biltrafiken att kunna ske med utsläppsfria bilar.
Åsa Romson drar, föga förvånande, slutsatsen att vi måste få bort bilarna från våra städer, minska resandet med bil och i stället satsa på gång-, cykel- och kollektivtrafik.
Vi menar att man naturligtvis ska satsa på kollektivtrafiken där det går, men att vi samtidigt måste ha klart för oss att bilen är helt nödvändig i vårt trafiksystem. Åtta av tio resor sker med bil och sedan 1950-talet har antalet bilar ökat med 40 000 per år. Och denna utveckling fortsätter.
Se i stället till att vi påskyndar introduktionen av avgasfria fordon i städerna genom exempelvis fortsatta supermiljöbilspremier och andra incitament. Bilen får inte fortsätta att ensidigt ses som av ondo utan att det finns alternativ för mobilitet.
Bygg kringfartsleder och förbifarter så att den trafik som inte behöver in i städerna tvingas åka in i staden för att komma vidare. Se till att det finns tillgängliga parkeringsplatser och p-ledsystem för att minska onödig söktrafik. Undersökningar visar att bilister i Stockholms innerstad tillbringar närmare 30 minuter i veckan bara för att leta efter en p-plats.
Planera därför staden för biltrafik även i framtiden. Vi kommer alltid att behöva distributionstrafik för gods och varor och vi kommer att behöva bilen för persontransporter. Att begränsa resandet är inte lösningen för utvecklingen av Sverige.
Tommy Letzén