Vi inser att specialistsjukvård måste samlas på ett ställe för att den ska bli kompetensmässig och ekonomiskt rationell att bedriva. Men, enkel bassjukvård måste finnas närmare patienterna. Nu har det beslutats att öron-näsa-hals-mottagningen i Skellefteå ska stängas. Det är en mottagning som i stor utsträckning handhar bassjukvård och behandlar många återkommande patienter.
Det är dessutom anmärkningsvärt på vilket sätt beslutet har fattats. Företrädare för oppositionen skriver i Norran 14/3 att det ”var med stor förvåning som vi läste att hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Karin Lundström (S) så tydligt deklarerade att öron-näsa-hals-mottagningen i Skellefteå stänger för gott till sommaren”.Vidare skriver oppositionen att hälso- och sjukvårdsnämnden inte har beslutat om att öron-näsa-hals-mottagningen i Skellefteå ska läggas ner”. Oppositionen, förutom Carin Hasslow, har alltså överhuvudtaget inte förstått vilket beslut som de medverkat till.
Vi kan dock se förklaringen till att politikerna i hälso- och sjukvårdsnämnden inte förstått vad de beslutat.
Beslutet är nämligen insmuget i ett omfattande dokument avseende olika besparingar inom landstinget genom följande mening : ”För ÖNH föreslås en reduktion av stafettläkare på alla tre orter. Svårigheter att rekrytera ordinarie läkare både i Lycksele och Skellefteå har funnits i flera år och nu föreslås att läkarbesök sker på Nus[vår understrykning] där produktions- och kapacitetsplanering möjliggör en ökad produktion.”(se www., Politik, Hälso- och sjukvårdsnämnden den 10 februari, ärende 7, sid. 4)
Genom att föreslå att läkarbesök sker på NUS läggs alltså öron-näsa-hals-mottagningen i Skellefteå ner eftersom det inte går att ha en mottagning utan läkare och utan patienter som istället skickas till Umeå. Det måste understrykas att det alltså inte finns något ytterligare beslutsunderlag som politikerna fått ta del av.
Avsaknaden av analys och ekonomiska konsekvenser är anmärkningsvärt bristfällig och beslutsformuleringen förrädiskt otydlig.
För oss inom näringslivet är det svårt att förstå att en så pass drastisk åtgärd genomförs utifrån ett otydligt formulerat beslut, som dessutom tagits utan relevant beslutsunderlag avseende konsekvenser för verksamheten, patienter och för samhället i stort.
Trots att politikerna som medverkat till beslutet alltså inte ens förstått vad de beslutat om, och gjort det helt utan underlag, har det s.k. beslutet redan börjat verkställas. Personalen har informerats om att deras tjänster upphör. Mottagningen kommer, om ingenting görs, stängas för gott redan i juni. Detta är inget annat än ett demokratiskt haveri.
Det handlar inte om partipolitik utan det handlar om hur beslutsprocesser i landstinget hanteras. Att fatta ett beslut som har så allvarlig inverkar på verksamheten och framförallt för den enskilde är inte acceptabelt.
I beslutet anges att omfattningen av stafettläkare skall minskas på alla tre orter, men det blir naturligtvis inte konsekvensen eftersom behovet av läkare i Umeå kommer att öka kraftigt när över 3 000 besök per år flyttas från Skellefteå lasarett till NUS.
På NUS finns stafettläkare, precis som i Skellefteå. Problematiken med stafettläkare löses därmed inte genom detta då NUS inte klarar av ytterligare 3 000 besök utan att tillföras ytterligare (stafett)läkarresurser.
Trots detta läggs mottagning ner och patienter, främst gamla och barn, drabbas genom signifikant försvårad tillgång till vård. För en barnfamilj med ett ”öronbarn” som behöver besöka mottagningen flera gånger i veckan blir det svårt att få ihop livspusslet.
En enkel analys påvisar t.ex. att det totalt handlar om resor mellan Skellefteå och Umeå med över 80 000 mil per år (3 000 besök x 27 mil t/r), vilket alltså motsvarar mer än 20 varv runt jorden.
För relativt enkla kliniska åtgärder som i många fall bara tar några minuter blir konsekvenserna orimliga . För den enskilde innebär det betydande inkomstbortfall, problem för arbetsgivare, och för samhället i stort blir det skattebortfall och stor miljöpåverkan.
Detta beslut innebär sannolikt inte någon besparing för landstinget men betydande person- och samhällskostnader i övrigt. Men, som sagt, konsekvensanalys saknas i sin helhet i det extremt ofullständiga beslutsunderlaget. Så, vem vet, ja inte de som fattat beslutet i alla fall.
Vi kräver att beslutet rivs upp eftersom det tagits utan att beslutfattarna varit medvetna om vad de beslutat om samt att beslutsunderlag saknats. Samtidigt är naturligtvis huvudargumentet att beslutet i sak innebär en allvarlig försämring för ett stort antal patienter och är samhällsekonomisk och miljömässig kontraproduktivt.
Med hopp om förändring,
Pea Israelsson, Anders Hettinger, Jonas Holmqvist, Anders Westermark, Harry van der Veen, Åke Roos, Gabriella Rymark, David Eriksson, Jan Marklund, Lars Martinson, Sofia Andersson Lundberg, Rolf J Persson, Camilla H Lindh, Petter Mikaelsson, Eva Sundqvist, Åsa Stocksén, Johanna Forsgren Israelsson, Urban Lundmark, Maria Broman