Hur tänker vi om de människor som kommer till Sverige från skilda kulturer? Integration – att vi tror att de som kommer har något med sig som kan berika oss. Eller assimilation – att vi tycker att de som kommer ”får ta seden dit de kommer” och att vi inte har något att lära från dem.
För många som kommer till Sverige är deras tro viktig, därför tycker jag att vi kristna har ett särskilt ansvar. Många invandrare jag har mött har förundrats över hur lite svenskar kan om den ”egna religionen”.
Kan man lite om sina egna religiösa rötter då vågar man sällan vara nyfiken på andra människors tro. Därför kan också SD säga sig värna kristna värden trots att det är det parti i riksdagen som står längts ifrån kristna värderingar, om att ”ingen längre är jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna”.
I media blir muslimer ofta terrorister och judar blir extrema bosättare som vill fördriva alla palestinier. I själva verket är dessa två grupper inte alls representativa för sina respektive religioner. Det vi istället behöver inse är att judendom, kristendom och islam har tydliga och gemensamma rötter och att det därför finns all anledning att lyssna på vad olika företrädare har att säga.
För alla tre religionerna är gamla testamentet viktigt. I islam finns också traditioner från nya testamentet, t.ex. så tror muslimer på jungfrufödelsen och Maria och Jesus är viktiga figurer.
Ska vi kunna integrera både kristna och muslimer som kommer från andra kulturer, då behöver vi ta våra egna kristna rötter på allvar. Då kan vi också se att vi ibland blandar ihop kulturella yttringar med det som är centralt i den kristna tron, inte minst mina år i Tanzania lärde mig detta. Att vara muslim eller ortodox kristen i Sverige är inte samma sak som att vara det i till exempel Syrien.
Integration innebär många saker, men det viktigaste är att människor känner sig respekterade och sedda. En viktig pusselbit i ett lyckat integrationsarbete är att ta de nya svenskarnas tro på allvar. Det blir samtidigt en utmaning för oss ”gammelsvenskar” att fundera över vad vi själva tror på.
Hans Marklund