Bullet holes are seen in a window of a cultural club after an shooting attack in Copenhagen, Denmark, Tuesday, Feb. 17, 2015. A Danish gunman who attacked a free-speech seminar and a synagogue was released about two weeks ago from a jail where he may have been radicalized while serving time for a vicious stabbing. As Denmark mourned the two victims, these and other troubling details emerged Monday about Omar Abdel Hamid El-Hussein's path to the country's worst terror spree in three decades. (AP Photo/Michael Probst)
Det hann bara gå drygt en månad efter terroristattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo innan yttrandefriheten attackerades igen. Förra lördagen öppnade en man eld på ett möte i Köpenhamn där den svenske konstnären Lars Vilks deltog.
Fördömandena har varit unisona från hela den politiska skalan.
Ingen ska behöva vara rädd för våld på grund av sitt skapande.
Även om i princip alla, åtminstone i den västerländska debatten, är överens om att yttrandefriheten inte ska inskränkas är det helt legitimt att diskutera vad som är moraliskt att säga. Exempelvis kan man tycka att otrohet är omoraliskt utan att för den skull verka för att det ska vara olagligt.
Tyvärr blandas dessa två saker – vad som bör vara olagligt och vad som är omoraliskt – ofta ihop när det gäller yttrandefrihet.
Är det då omoraliskt att publicera satirteckningar av profeten Muhammed?
Svaret bör vara nej. Idéer måste alltid kunna kritiseras. I synnerhet sådana som påverkar miljarder människor och som vissa använder för att försvara kvinnoförtryck och terrorism.
Vissa jämställer islamkritik med antisemitism. De missar en grundläggande skillnad: man föds till jude, men väljer att vara muslim.
Även Vilks själv har gjort detta misstag genom att rita en judesugga (som en ”parodi på en karikatyr”, enligt konstnären).
Det är förkastligt att kritisera någon för något som denne inte har valt, som etnicitet eller kön. Men kommunist, kristen, liberal och muslim är något man väljer att vara och då får man finna sig i att ens åsikter blir föremål för satir och kritik.
Förlöjligande karikatyrer är kraftfulla eftersom de avväpnar religiösa figurer, nationella symboler och kungligheter. Det vet förstås de som känner sig träffade. Det är därför spanska myndigheter bötfällde en tecknare som ritat ett kopulerande kronprinsesspar och det är därför Carl Johan de Geers kända verk föreställande en brinnande svensk flagga beslagtogs av polisen.
Ett argument som ofta återkommer är att det är ”onödigt att provocera” genom att publicera exempelvis bilder av profeten Muhammed. Den senaste tidens händelser understryker att det är precis tvärtom: fortsatt religionskritik är fullständigt nödvändig.
Jacob Lundberg
doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet, uppväxt i Skråmträsk
Det är förkastligt att kritisera någon för något som denne inte har valt, som etnicitet eller kön.