Äntligen står frågan om en regionbildning i norra Sverige på den politiska dagordningen.
Efter att snarast ha dött sotdöden inför det senaste riksdagsvalet – sörjd och saknad av få trots åratal av utredningsomtanke – återfinns den nu på agendan och förhoppningsvis med större engagemang och kraft. Det gläder oss.
När föreningen Framtidstanken samlade kommunalråden från de fyra norrländska ”huvudstäderna” – Luleå, Umeå, Sundsvall och Östersund – till debatt på hotell Knaust i Sundsvall för en tid sedan svarade tre att de ville arbeta för en region med de fyra nordligaste länen.
I en debattartikel i Norran, Västerbottens-Kuriren och Sundsvalls Tidning förklarar fyra tunga socialdemokrater i Västerbotten att det behövs en slagkraftig regionbildning i norr för att kunna påverka på nationell basis.
I Gävleborg pågår en intensiv diskussion om att eventuellt låta länet gå i olika riktningar – Hälsingland norrut, Gästrikland mot Mälardalen – för att skapa optimala förutsättningar för utveckling. I Sundsvall deklarerar oppositionsrådet sin önskan att på samma sätt låta Västernorrland gå i olika geografiska riktningar.
I tidningen Allehanda deklarerar Västernorrlands landstingsråd, tillsammans med länets sju socialdemokratiska kommunalråd, sin gemensamma vilja att verka för att en region med de fyra nordliga länen bör vara bildad 1 januari 2019.
Under hösten och vintern reser regeringens särskilda samordnare, Barbro Holmberg och Kent Johansson, runt till kommuner och landsting för att fånga upp synpunkter inför det förslag till ny regionindelning som ska presenteras för regeringen senast sommaren 2017.
Det är alltså nu det händer.
Det är också nu som politiker måste ta chansen att debattera, förklara och diskutera frågan tillsammans med medborgarna.
- I en tid när alla landsting i norr går med kraftiga ekonomiska underskott måste det tydliggöras vad en stor regionbildning skulle innebära för den framtida sjukvården.
- I en tid när behovet av fortsatta infrastrukturinvesteringar krävs för att utveckla vår region måste det tydliggöras vad en stor regionbildning skulle innebära i form av större politisk påverkan.
- I en tid när handlingsutrymmet för det kommunala självstyret blir alltmer klämt mellan begränsade möjligheter till nya skatteuttag och allt större krav från centralmakten måste det tydliggöras hur en stor regionbildning skulle kunna förändra balansen mellan staten och regionerna.
- I en tid när kompetensfrågan kräver satsningar på de norrländska universiteten måste det tydliggöras vad en stor regionbildning skulle innebära i form av forsknings- och utvecklingssatsningar.
- I en tid när de norrländska kommunerna samarbetar inom funktionella arbetsmarknadsregioner, men också har EU-samarbeten med Norge och Finland, måste det tydliggöras hur de samarbetena ska kunna växlas in i en stor regionbildning.
Temat för debatten på Hotell Knaust var nyfikenhet. Nyfikenhet på hur fyra tunga politiker ser på framtiden för regionen och vilka visioner de har om framtida samarbeten.
Det vore synd att påstå att nyfikenheten stillades. Bland publiken fanns upprörda röster som tyckte att politikerna bara talade om hur väl man jobbade hemmavid i den egna kommunen. Intresset för vad andra kommuner bidrog med var ganska ljummet.
Men nu är frågan väckt. Diskussionen om en framtida regionbildning i norr måste föras vidare – nu, publikt, engagerat, konstruktivt och med tydlighet.
Kommunalråden från Luleå, Umeå och Sundsvall svarade entydigt ja på frågan om de ville medverka till att skapa en norrländsk storregion. Det förpliktar att motivera. Östersund sa ett lika tydligt nej. Det är utmärkt. Det kommer att tvinga förespråkare och motståndare att precisera sina argument.
Kjell Carnbro