Regeringens senaste utredning om de så kallade 3:12-reglerna utgör ett sällsynt gediget magplask.
Inledande goda intentioner resulterar i förslag som kommer att minska entreprenörskapet i hela landet.
I Sverige blir vi allt färre riktiga företagare, det vill säga företagare som försörjer sig på sitt företagande.
I detta företagande ingår bland annat att satsa tid och pengar, riskera hus och hem, sakna sociala skyddsnät och ha längre arbetstid och kortare semester än anställda (se Småföretagarnas riksförbunds rapport 2014:4 ”Småföretagare – Sveriges hårdast arbetande grupp”).
När löntagare ska få lägre skatt genom jobbskatteavdrag ska tydligen de som jobbar mest få ökad skatt med nästan fem miljarder kronor. Det är i varje fall vad den senaste utredningen – ”Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag” (SOU 2016:75) – har kommit fram till.
Förslagen innebär inte bara att företagare ska beskattas hårdare än andra utan också att deklarationsritualerna blir mer komplicerade. Utredarnas attityd till och kunskap om svenska småföretagare återspeglas i den ifrågasättande beskrivningen ”ägarnas stora frihet att bestämma över hur bolagets vinst ska disponeras”.
Det kanske behövs en offentlig byråkrat för att bestämma vad företagaren ska investera i?
Man har även gjort antagandet att ”en fåmansföretagare strävar efter att ta ut lön av åtminstone denna storlek” (= 354 400 kronor/år) – men utan någon motivering.
All tillgänglig statistik visar att småföretagare får lägre lön än anställda. Dessutom har man lägre pensionsavsättningar och högre personlig skuldsättning.
I förslaget ingår en liten del som kan uppfattas som positiv: att det ska bli likvärdigt att överlåta sitt företag inom familjen kontra till externa köpare. Att det har varit dyrare att sälja till barnen ingår väl i riksdagens attityd om att det är farligt att bli ”smittad” av företagande?
Även här beskrivs de som kan ”smittas” som: ”Med närstående avses make, förälder, mor- och farförälder, avkomling och avkomlings make, syskon, syskons make och avkomling samt dödsbo som den skattskyldige eller någon av de tidigare nämnda personerna är delägare i. Som avkomling räknas även styvbarn och fosterbarn. De bestämmelser som gäller för makar ska också tillämpas på sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamma barn.”
Här gäller inte bara att alla som kan tänkas komma i närheten av en företagare kan bli ”smittad” utan även en femårig karenstid. Vanliga människor kan avbryta ett äktenskap eller ett samboförhållande genom bodelning, men företagare har fem års karenstid då ”smittan” kvarstår.
Företagare i Sverige måste börja behandlas som vanliga människor. Missgynna inte oss för att vi riskerar vår ekonomi och hälsa genom att försöka driva verksamhet och anställa människor.
En vanlig kommentar bland småföretagare har blivit ”Starta inte företag, i varje fall inte i Sverige.”
Så lägg alltså undan den senaste utredningen om 3:12-regler där den hör hemma – långt in i en byrålåda.
Leif Svensson