Du våndas. Du har dragit ut på det, hoppats att det skulle gå att hitta en annan utväg – en samförståndslösning, ett handslag, en gemensam vilja. Men det har inte gått. När alla alternativ är uttömda finns det ibland bara en väg ut. Domstolen.
När två parter – människor, föreningar eller företag – inte kan komma överens tillhandahåller staten domstolar som instrument för tvistelösning. Det är detta domstolarna är till för. De är inte bara ett rum för åklagare eller stora företag utan ett forum för dig och mig, när vi inte kommer överens.
Domstolarnas tvistelösande funktion är viktig. Den ska ge människor tillgång till effektiv rättvisa. Men den fyller även samhälleliga funktioner. Domstolarnas tvistelösning ska förhindra att människor tar lagen i egna händer.
Möjligheten att faktiskt, och någorlunda enkelt, ha tillgång till domstolarna vid rättsliga konflikter har ett centralt värde i samhällen där vi lever tillsammans. Det är därför det är allvarligt att denna möjlighet nu utarmas. Det är i dag dyrt att vända sig till domstol. Och kvaliteten på domstolarnas arbete riskerar dessutom att försämras.
Avgifterna i domstolarna höjdes kraftigt förra året. Det kostar numera antingen 900 eller 2 800 kronor – beroende på vilken typ av mål det handlar om – att över huvud taget ansöka om att domstolen ska göra det den är till för. Exempelvis kostar det 900 kronor att ansöka om skilsmässa, en kostnad som jag från flera håll fått höra i praktiken innebär att människor på den ekonomiska marginalen drar sig för att gå ifrån en partner.
Det här gör tillgången till rättvisan till en klassfråga. Rika personer, liksom staten och stora företag, behöver inte bekymra sig om kostnader på denna nivå. Fattiga har däremot sällan 2 800 kronor, eller inte ens 900 kronor, över.
Nu invänder ni kanske att om man har rätt får man tillbaka ansökningsavgiften från motparten – och om man inte har rätt bör man inte vända sig till domstolen över huvud taget. Det stämmer i och för sig. Men nu kommer vi till nästa problem.
Domstolarna har ålagts ett kraftigt sparbeting i budgeten. Domstolsverket har ringt i varningsklockan och flaggat för att besparingarna kan leda till såväl förseningar som försämrad kvalitet. Rättvisans kvarnar kommer att mala än långsammare och resultatet blir inte lika bra, om Domstolsverkets generaldirektörs dystra förutsägelse visar sig vara sann.
Vilka som drabbas mest av detta?
Jag gissar att det blir vanligt folk som inte har obegränsat med pengar. Tvisterna om tomtgränser, de små skadeståndsmålen, telefonräkningarna som inte betalas efter att kunden inte ansett sig få det hon betalat för.
Det blir med andra ord dyrare för vanligt folk att erhålla en samhällelig basfunktion. Den kommer ta längre tid på sig och dess kvalitet kommer att försämras. I förlängningen uppstår den obehagliga frågan: Vad händer med ett samhälle där människor upplever att den institutionella rättvisan inte är till för dem, utan bara för staten och de rika?
Mårten Schultz