Den 10 december 2013 fyllde FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna 65 år. Det är ett centralt dokument i vår världsordning, ett dokument som bygger på en lång liberal idétradition.
Bakom deklarationen om de mänskliga rättigheterna ligger ett hårt liberalt arbete gentemot konservativa och socialister. I dag bekänner sig de flesta, åtminstone i Sverige, till deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Men tyvärr visar det sig ofta handla om läpparnas bekännelse och mindre om konkret handling.
Det finns många goda argument för att en kommun, eller en region, ska bedriva utbyten och vänortssamarbeten. I Centraleuropa har sådant arbete varit en viktig del för att hela de sår och dämpa den misstro som uppstått under 1900-talets uppslitande krig. För vår del i Norden har vänortsamarbeten bidragit med alltifrån nätverksbyggande inom kultur och näringsliv till lärdomar om miljövård och fördjupad förståelse för demokratins spelregler.
Dessa goda skäl till trots kan vi inte stillatigande se på när grundläggande mänskliga rättigheter kränks av de länder och på de platser där vi knyter våra kontakter. I dag gäller detta Ryssland, Uganda och Kina, där vi med avsky kan konstatera att människor kränks, fängslas och avrättas på grund av sin sexuella läggning eller politiska övertygelse. Utöver detta kommer nu Rysslands pågående krigshandling i Ukraina – vilket är ett flagrant brott mot folkrätten.
Folkpartiet har motionerat för att Skellefteås företrädare ska lyfta värdet av demokratiska fri- och rättigheter i kontakter med de egna vänorterna. Detta är tyvärr inget som majoriteten i kommunfullmäktige har velat ställa sig bakom. En vanlig ursäkt är att man hänvisar till att utrikespolitik är en nationell fråga. Men den som tror att internationella utbyten kan ske utan att värderingar och synsätt bryts mot varandra har en naiv inställning till hur det globala samhället ser ut.
Folkpartiet i Skellefteå menar att de mänskliga rättigheterna är universella och gäller alla som bor på vår planet. För oss är det därför självklart att agera när dessa rättigheter kränks. Vi vill inte att Skellefteås politiska företrädare ska legitimera brott mot de mänskliga rättigheterna genom att träffa officiella företrädare och makthavare från Uganda, Kina och Ryssland.
Därför kräver Folkpartiet att Skellefteå kommun fryser allt utbyte med Jinja, Uganda, på politisk nivå och på tjänstemannanivå med anledning av landets förföljelse av homosexuella. Folkpartiet kräver också att Skellefteå kommun tills vidare inte undertecknar något vänskapsavtal med Jinja. Allt utbyte på politisk nivå och på tjänstemannanivå mellan Tongling, Kina, och Skellefteå kommun fryses med anledning av de arbetsläger för politiska fångar som finns på vänorten. Västerbottens olika officiella vänsamarbeten med Karelen i Ryssland måste också frysas för att markera missnöje med landets brott mot folkrätten i den pågående krisen i Ukraina.
Att gå från ord till handling kan ibland innebära att man av flera dåliga alternativ måste välja det minst usla. Vänsamarbeten och internationella utbyten är viktiga för såväl Skellefteå som våraför partners. Men att inte reagera när människor förföljs, fängslas eller utsätts för omotiverat militärt våld är emellertid ett pris som Skellefteås politiker inte ska vara beredda att betala. Inte ens om vänskapen står på spel.
Andreas Westerberg(FP) riksdagskandidat och tillträdande gruppledare i Skellefteå kommunfullmäktige