Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Den psykiska ohälsan beräknas kosta samhället 70 miljarder årligen, konstaterade OECD för ett år sedan i en rapport om psykisk ohälsa i Sverige. Till det kommer förstås det mänskliga lidandet, som inte ryms i hälsoekonomernas tabeller.
Redan i samband med OECD-studien talade den dåvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M) om den psykiska ohälsan som en av de största utmaningarna för välfärden. Det är också bakgrunden till att sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) i Svenska Dagbladet på tisdagen meddelade att regeringen vill satsa 100 miljoner extra på skolhälsovården.
Unga är i dag de som är hårdast drabbade av psykisk ohälsa. Samtidigt är bristerna i skolhälsovården, som har både möjlighet att förebygga, ge hjälp på ett tidigt stadium och avlasta andra delar av psykiatrin, mycket stora.
OECD lyfte i sin studie särskilt fram att antalet skolsköterskor, skolläkare och skolpsykologer är ”uppseendeväckande” lågt i Sverige. Konsekvensen blir långa väntetider. Exempelvis noterade man att det kan ta så mycket som tio veckor att få träffa en psykolog i en kommunal skola och hela 22 veckor i en friskola.
Det leder inte bara till lidande i stunden för barn och unga som inte får den hjälp de behöver. Psykisk ohälsa påverkar också ungas framtidsutsikter, och gör det svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Det illustreras inte minst av en snabb ökning av antalet unga med aktivitetsersättning på grund av psykisk ohälsa under den senaste tioårsperioden.
Wikströms initiativ förtjänar beröm och brett politiskt stöd. Men ytterst är skolhälsovården en fråga för skolhuvudmännen, som måste vara beredda att prioritera denna tillsammans med stödet till unga som drabbas av psykisk ohälsa. Helt oavsett välbehövliga extra miljoner från staten.
Svend Dahl
Liberala Nyhetsbyrån