En planerad avverkning i Ölme, Värmland, stoppades i fjol när länsstyrelsen sa nej med hänvisning till att den rödlistade svampen bombmurkla fanns i området.
Bombmurklan hör hemma i relativt torra områden av granskogsmark med mosstäcke där den får sin näring genom att bryta ner granbarr.
Statusen för bombmurklan är ”sårbar” inom ramen för vad Artdatabanken kallar hotad. I Sverige har man klassat den som sårbar, trots att vi har goda förekomster, och redan vidtagit stora åtgärder för att den ska bevaras.
Den drabbade skogsägaren menade att beslutet skulle få stora ekonomiska konsekvenser för honom, överklagade till Mark- och miljödomstolen där det också blev ett nej. Nu ligger ärendet för avgörande i Mark- och miljööverdomstolen.
I ett yttrande till domstolen skev Länsstyrelsen i Värmland att markägaren skulle redovisa varför, och av vilka skäl, han avsåg att skörda det aktuella skogsskiftet, och om det inte fanns några andra möjligheter. Till exempel kunde han sälja en del av sin fastighet.
Naturvårdsverket konstaterade i sitt yttrande att den aktuella avverkningen innebar en risk för påverkan på bombmurklans bevarandestatus och att åtgärden därmed inte är förenlig med fridlysningsbestämmelserna i artskyddsförordningen.
Naturvårdsverket som myndighet tar inte ställning till om markägaren har rätt till ersättning för det intrång i äganderätten som ett sådant avverkningsförbud innebär.
Samtidigt pågår en likartad process i Gävleborg där Skogsstyrelsen, med stöd av Länsstyrelsen, har förbjudit avverkning på fem skogsfastigheter. Avverkningarna anses nämligen påverka lavskrikans bevarandestatus negativt. Lavskrikan är en kråkfågel som förekommer i granskog äldre än cirka 60 år, från Dalälven och norrut.
Vi har alltså fått ett läge där skogsägare inte kan skörda sin egen skog på grund av myndigheternas agerande, men heller inte ersätts för att de tvingas avstå från att bruka sin egen fastighet. Knappast ett system som respekterar äganderätten.
Med EU-inträdet fick vi Art- och habitatdirektivet samt Fågeldirektivet. Direktiven skulle ifall de följdes strikt innebära att allt skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet. De innehåller nämligen också ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser oavsett var de befinner sig.
Visst det kan finnas skäl att fortsatt freda vissa områden från avverkning och det är viktigt att skogspolitiken fortsatt balanserar miljömålen mot produktionsmålen.
Men nuvarande utveckling indikerar att det pågår en positionsförskjutning inom aktuella myndigheters syn på skogsbruket. Här måste vi som politiker tydligare stå upp för rätten att bruka skogen och försvara den svenska skogsbruksmodellen.
Skogspolitiken måste i högre grad tillvarata skogsägarnas intressen så att skogsbruk kan bedrivas över hela landet. Vi måste bygga skogspolitiken mer på frivillighet och kunskap snarare än detaljstyrande lagar och regleringar.
En sådan politik bidrar till en levande och livskraftig landsbygd och tar tillvara den viktiga råvarubas och biologiska resurs som skogen utgör.
Anders Forsberg(SD)
riksdagsledamot för Malmö kommun och landsbygdspolitisk talesman