Efter de tragiska knivmorden på Ikea utbröt en livlig diskussion om en samhällsutveckling som går åt fel håll. Morden kopplades samman med skottlossning, handgranatkastning och annat våld under året. Samtidigt lyfte bland andra Dagens Nyheter och komikern Magnus Betnér fram att vi aldrig har varit tryggare än nu.
En kort genomgång av statistiken: På 40 år har mordfrekvensen gått ner en hel del. Det beror säkert delvis på bättre sjukvård. Under samma period ökade nämligen andelen av befolkningen som säger att de har utsatts för våld under det senaste året.
Det skedde ett rejält ryck kring tidigt 1990-tal – hyfsat stabilt före och hyfsat stabilt efter, men på en högre nivå.
De senaste åren pekar alla kurvor åt rätt håll – sjukvårdsstatistik, mordstatistik och två olika nationella enkätundersökningar som frågar om våldsutsatthet. Det är inga dramatiska förändringar, så det är nog klokt att vara försiktig med slutsatserna.
Den som vill kan också hitta annat. Anmälningarna om våldsbrott, särskilt våldtäkter, går upp kraftigt. Eftersom det inte stämmer med andra mått är det helt rimligt att tro att det beror på att folk är mer benägna att anmäla.
Men många misstänker ändå att det finns något viktigt här. Det verkar också vara en ökande andel våld som är en del av en organiserad brottslighet. Även om de är en mindre del av brotten, kan skottlossning på öppen gata vara betydligt mer skrämmande än missbrukare som slår ihjäl varandra i en lägenhet (en rätt vanlig typ av mord).
De senaste dagarna har jag sett flera väletablerade debattörer som tycker att medierna vinklar rapporteringen och försöker invagga folket i falsk trygghet.
Totalt sett har jag svårt att se att den som följer större tidningar, tv och radio kan få något annat än en huvudsakligen negativ bild av gängkriminalitet, utvecklingen i invandrartäta förorter, situationen i kommuner med högt flyktingmottagande och så vidare.
Samtidigt finns ett antal exempel där medier har rapporterat helt skevt, till exempel om en rapport från Sandviken som visade att invandringen var en stor vinst för kommunen. Det var den, om man räknade de statsbidrag som kom, men rapportförfattaren verkade ha glömt att skattebetalarna måste finansiera de där bidragen.
Det finns en grupp väldigt otrevliga debattörer på internet som sprider lögner och vinklade påståenden om invandringens problem. Då och då har de alldeles rätt i sin kritik av medierapportering, och det räcker med rätt få fall för att de ska kunna bygga en trovärdig bild av en konspiration. De har fått många med sig, och det här är en utveckling som journalister och redaktörer måste få upp ögonen för.
När debatten är så het som nu, ställs kraven på en balanserad rapportering på sin spets. I likhet med många internationella bedömare menar jag att det går mycket bra för Sverige på de flesta områden. Självklart ska medierna visa den bilden. Men det måste ske med oerhörd noggrannhet för att inte ge mer bränsle åt paranoian.
Andreas Bergström