I dagarna är vi rätt många som med höjda ögonbryn följer positioneringarna i riksdagen.
Och det man själv har för ögonen inbillar man sig gärna att alla andra också är intresserade av.
Att de också tar ställning för eller emot, argumenterar för brinnande livet och vinner eller förlorar.
Och så glömmer man att det finns en hel kader människor som inte bryr sig nämnvärt.
Det handlar ofta om vad medierna väljer att spegla.
Om det är vardagslivet i storstaden, som när Ekot går ut i riksnyheterna för att gröna tunnelbanelinjen i Stockholm står stilla, eller om man rapporterar om hela landet och dess olikheter.
I min värld vill man ofta beskriva frågor som höger eller vänster på den politiska skalan.
Fast det kanske, om man gräver lite, handlar om andra saker. Att landet ser olika ut och att det finns en oanad spännvidd.
Traditionellt så är det ju vänsterpolitik att gilla det offentliga. Och högerpolitik att vilja att antalet konkurrenter ska vara många så att de nationalekonomiska teorierna fungerar. Det vill säga att priset stiger och sjunker med efterfrågan, eller antalet utförare.
Traditionellt så är det ju vänsterpolitik att gilla det offentliga.
Men är det verkligen hela bilden?
Är utbud och efterfrågan sådant som rör alla invånare på djupet? I praktiken.
Nja, inte vet jag om just vinster i välfärden är någonting vi i Arjeplog diskuterar både till frukost, lunch och middag. Om vi räknar bort vår lilla gymnasieskola, som tar emot tiotalet externa elever varje år, så har vi en kommunal förskola som matchas av ett icke-vinstdrivande föräldrakooperativ.
Det står företagen fritt att öppna nya hälsocentraler i kommunen. Men har den möjliga konkurrensen gett bättre verksamhet vid den befintliga?
Nej. Varken där eller hos det enda apoteket. Och det var ingen som trodde det heller. Här. I Arjeplog.
Men Lagen om offentlig upphandling då?
Alla företag i EU har samma möjligheter att lägga anbud på det som kommunen ska köpa.
Jamen så bra. Då får vi väl riktigt låga priser?
Nej. Det får vi inte. Vårt problem är att det inte är tillräckligt många företag som har tid och lust att lägga ner det stora jobbet på att lämna anbud enligt konstens alla regler.
Och så får vi många gånger ta vad vi får. Till dyrt pris.
Så egentligen kanske vi pratar om en annan konflikt?
Den som delar in Sverige i söder mot norr. Eller stad mot land. Eller kust mot inland.
Och som jag verkligen önskar att vi pratade mer om.
Och mindre om ifall den gröna tunnelbanan går.
Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog