Cancer är den största sjukdomen i Sverige.
Vi är en halv miljon som är drabbade.
Var tionde minut får en person i Sverige ett cancerbesked.
4 500 av oss dör varje år i onödan. Patienter överlever olika länge beroende på hur och var de bor och behandlas samt vilken socioekonomisk status de har.
Det finns med andra ord mycket att göra för att utrota orättvisor i vården – och rädda tusentals liv.
I januari 2015 kom en ny patientlag. Men namnet patientlag är både vilseledande och märkligt eftersom orden patient plus lag indikerar att det rör sig om några slags rättigheter. Så är det inte. Patientlagen ger inga rättigheter till patienter över huvud taget.
Patientlagen hyllas av politiker, Sveriges kommuner och landsting (SKL), landstingen och vårdgivarna.
Men inte av oss som berörs: patienterna.
Patientlagen ska bland annat stärka patientens möjlighet att välja ”utförare” i andra landsting. Men hur ska jag som patient kunna veta vilken utförare som är bättre än den som jag tilldelats i mitt eget landsting?
Ska jag fråga den doktor jag har tilldelats?
Det kommer de flesta patienter att känna sig väldigt obekväma med. Det kan jämföras med att fråga sin partner om hen kan rekommendera en annan partner som kan testas och se om den är bättre. Dessutom måste patienten själv bekosta alla omkostnader. Det innebär till exempel resor och övernattningskostnader.
Det är en stor skillnad på att sjukvården har skyldigheter och att en patient har rättigheter. För de skyldigheter sjukvården har i dag finns det inget system för att följa upp om detta verkligen görs. Det finns inte heller några möjligheter till sanktioner mot dålig och orättvis cancervård. För den som däremot har juridiska rättigheter finns en möjlighet att utkräva ansvar och utdela sanktioner mot den som inte levererar det som lagen föreskriver.
Vid sidan av patienträttigheter behövs tvingande riktlinjer från centralt håll för behandling och rehabilitering som alla landsting måste följa. I dag är det enbart rekommendationer. Tvingande riktlinjer skulle häva de socioekonomiska orättvisorna.
Sveriges Kommuner och landsting (SKL) betraktar den nya patientlagen som ett verktyg för att jämna ut de geografiska skillnaderna. Men kastar samtidigt in en brasklapp. En av de högst ansvariga på SKL förklarade i en intervju att det finns en risk att det i högre grad blir patienter som är starka och som kan tala för sig som utnyttjar möjligheterna.
”Paradoxalt nog kan det här innebära en minskad jämlikhet i det avseendet, om man inte är vaksam, även om inte det var intentionen”, löd slutsatsen.
Vi stämmer helt in i de farhågorna.
Nätverket mot cancers grundläggande idé är att patienternas krav på hälso- och sjukvården ska vara juridiskt utkrävbara genom en ”Patienträttslagstiftning”. Den lag vi nu fått är en frisering av hälso- och sjukvårdslagen – en 30 år gammal ramlag som befäst och förstärkt orättvisorna för oss patienter.
Vi uppmanar sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S): Riv upp den nya patientlagen och ge oss i stället en lag som ger patienten utkrävbara juridiska rättigheter.
Katarina Johansson