Sveriges avlånga land har en i det närmaste oöverträffad resurs i form av vilda bär; lingon, blåbär och hjortron.
Kvalitet och mängden antioxidanter, tillsammans med vår relativt rena miljö, har skapat en internationell efterfrågan på svenska bär och bärprodukter.
Bären finns vanligtvis i de mer glest befolkade delarna av Sverige, områden som samtliga riksdagspolitiker säger sig vilja värna. Dessutom hanteras bären i första hand av små företag, någonting som borde vara något av vikt för en riksdagspolitiker.
Regeringen har dock nyligen presenterat ett lagförslag rörande beskattning och betalning vid tillfälligt arbete i Sverige som skapat stor oro bland de företag som försörjer landet med dessa uppskattade bär.
Alternativen för seriösa företag blir att ta bort delar av sin verksamhet – eller upphöra helt.
Alternativen för svenska bärkonsumenter lär bli rejält höjda priser – eller i värsta fall inga svenska bär i våra butiker.
Olika problem har funnits när det gällt hur bären ska komma från skogen till konsumenterna.
Sedan ett antal år tillbaka sköts detta till relativt stor del via uthyrningsföretag från bland annat Thailand. Situationen för utländska bärplockare har ibland haft mycket i övrigt att önska. Men sedan några år tillbaka finns kollektivavtal med Kommunalarbetarförbundet.
De nu föreslagna reglerna kommer att innebära att skatt ska betalas både i Thailand och i Sverige, för att kanske återbetalas senare.
Marginaler för detta finns inte i bärbranschen eftersom betalningen för bären kommer med ganska lång eftersläpning. Om bärföretagen inte får dispens från skattebetalning från första dagen finns det en överhängande risk att 2018 blir det sista året när vi kan köpa svenska skogsbär i våra affärer.
Förslaget riskerar att slå ut en hel bransch dominerad av små företag på Sveriges glesbygd.
2015 utgjorde den organiserade arbetskraftsinvandringen av bärplockare 3 043 personer, som sammantaget skapat ett produktionsvärde på 542 miljoner kronor. Av alla bär plockade i Sverige kommer 75–80 procent från organiserad bärplockning.
Uppdragsgivaren och den utländska arbetsgivaren skapar tillsammans de bästa förutsättningarna för plockning gällande arbetsmiljö, säkerhet, trygghet och socialt ansvarstagande. Den utländska arbetsgivaren har svenskt kollektivavtal med Kommunal och betalar försäkring och pension.
I organiserad bärplockning är arbetstagaren garanterad en lägsta månadslön enligt kollektivavtalet: 23 877 kronor/månad 2018.
Den föreslagna lagstiftningen kommer att innebära att en bärplockares lön reduceras med 30 procent i skatt. Det leder till antingen dubbelt så dyra svenska bär – i förhållande till övriga länders – eller att de 3 000 till 5 000 professionella bärplockarna, som beviljas arbetstillstånd, inte tycker att det är lönsamt att komma till Sverige.
Konsekvenserna i båda scenarierna blir förödande för svensk bärindustri och för glesbygdens utveckling.
Genom att ge utrymme i lagstiftningen, med en dispens på 90 dagar/år för särskilda yrkesgrupper, som Småföretagarnas riksförbund föreslagit, skulle problematiken lätt kunna avhjälpas. Men regeringen har hittills inte velat sätta fingrarna i syltburken, och verkar inte vilja befatta sig med att ge goda förutsättningar för lagen i lingonligan.
Erik Sjölander, näringspolitisk talesperson Småföretagarnas riksförbund
Siv Öberg, styrelseledamot Småföretagarnas riksförbund