I mitten av 90-talet skaffade vi hund. En golden retriever, en sådan där hund som ser så otroligt go och snäll ut.
Att gå på promenad med denna valp, bara några månader gammal, tog sin tid. De flesta vi mötte skulle klappa och gulla och kommentera.
Vi, eller i alla fall de flesta av oss, gillar ju hundar (och kattor).
Men även hundar och kattor är djur. Liksom kor, hästar och grisar. Men vi äter inte hunden och katten.
Så hur kommer det sig att vi tycker om djur som hundar och katter men dödar och äter djur som grisar och kor?
En som sedan flera år forskat i ämnet är den amerikanska professorn Melanie Joy. Hon har också gett ut boken ”Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor”. I höstas besökte hon Sverige och bokmässan i Göteborg.
Melanie Joy talar om ”karnism”, om ett system av osynliga psykologiska mekanismer som gör att människor äter vissa djur, men inte andra.
– Att vi älskar hundar och äter kor eller grisar beror inte på att de i grunden är särskilt olika. Precis som hundar har kor och grisar känslor och ett medvetande.
Den amerikanska professorn menar att vi mer eller mindre omedvetet uppfostras till köttätare. Normen skapas och upprätthålls av djurindustrin, olika samhällsinstitutioner och inte minst i medierna.
Det är därför som köttätaren sällan behöver försvara sina matvanor, till skillnad från vegetarianen.
Men de flesta människor bryr sig om djur och därför, hävdar Joy, tvingas vi blockera vårt medvetande och stänga ned vår empati för att inte bli berörda av djurs lidande.
Det ligger säkert en hel del i det hon säger. Men det hindrar inte att problemen förmodligen blir större och större.
Allt fler människor flyttar till storstäderna samtidigt som småjordbruken försvinner och ersätts av stora industriliknande jordbruk.
Den generation barn som nu växer upp bor ofta långt från djuren och många ser aldrig en ko i verkligheten. Kanske inte så konstigt att en farmor fick följande svar när hon en gång undrade om barnbarnet visste varifrån mjölken kommer:
– Från ICA förstås. Det är ju där vi handlar.
Bengt Enqvist