2012 dog 101 västerbottningar i en olycka. Totalt sker det ungefär 3 000 dödsolyckor per år i Sverige.
55 procent av alla dödsolyckor orsakas av fall. Övriga dödsolyckor orsakas av förgiftning (14 procent), vägtrafik (tio procent), drunkning (tre procent), kvävning (tre procent) samt bränder (två procent).
Det är alltså fem gånger fler som dör i fallolyckor än i vägtrafiken.
Det är sju gånger fler som behöver sjukhusvård efter fallolyckor än efter vägtrafikolyckor.
De som drabbas allra hårdast är de äldre.
En undersökning från Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB, visar dock att endast 36 procent av beslutsfattare i riksdag, kommuner och landsting vet att fall orsakar fler dödsfall än såväl ovan nämnda olyckstyper som andra skadehändelser. Undersökningen finns att ta del av i MSB:s rapport ”Allmänhet, politiker och media om olyckor 2014”.
I samma rapport presenteras också en ny Sifo-undersökning som visar att kunskapen om olycksrisker är ännu sämre bland allmänheten än bland politiker. Endast 14 procent av allmänheten tror att den vanligaste dödolyckan orsakas av fall, medan 65 procent tror att dödsolyckor är vanligast i trafiken.
Beslutfattarnas och allmänhetens felaktiga föreställningar har stor påverkan på samhällets prioriteringar inom det olyckförebyggande området. Medan samhället satsar cirka 44 miljarder kronor om året på att förebygga olyckor inom vägtrafiken, satsas det bara 3,4 miljarder på att förebygga fallolyckor.
De omfattande satsningarna på att minska olyckorna inom vägtrafiken har haft effekt – antalet omkomna i vägtrafikolyckor har minskat från 1 200–1 300 i slutet av 1960-talet till färre än 300 i dag, detta trots att antalet bilar på våra vägar fördubblats. Den viktigaste lärdomen av detta är att olyckor går att förebygga, bara viljan finns.
Nu krävs en politisk vilja att också satsa på att förebygga fallolyckor. Om vi inte satsar nu kommer antalet äldre, 80+, som dör i fallolyckor om 20 år ha tredubblas jämfört med i dag.
Det som krävs är att det olycks- och skadeförebyggande arbetet, inklusive forskningen, styrs mot nya områden utifrån en faktabaserad problembild. En sådan inriktning skulle betyda mycket kraftiga besparingar för såväl staten, landstingen, kommunerna som för näringslivet.
Framför allt skulle det dock reducera mycket lidande bland såväl drabbade som anhöriga.
Inger Mörk
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
Jan Schyllander
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)