När min far – liksom jag själv 20 år senare – gjorde tingstjänstgöring i Värmland hade han en chef av den klassiska domarskolan. Häradshövdingen. Det som i dag kallas lagman.
Häradshövdingen var en man av principer. Vissa av dessa var redan på sin tid särpräglade. Han var till exempel övertygad om att om tingsrättens domare, vilket inkluderade tingsnotarierna, umgicks med vanliga människor så riskerade det domstolens objektivitet. Domaren ska inte beblanda sig med kreti och pleti. Det kan ju medföra jäv.
Problemet är att andra människor inte alltid respekterar häradshövdingars principer. Ibland är det allmänheten som beblandar sig med juristerna. I den värmländska domsaga där denna sanna saga utspelar sig, fanns ett återkommande hot mot domarnas objektivitet: Resor. Domstolen hade ett tingsställe som krävde besök varannan vecka. Häradshövdingen hade ingen bil så det blev till att åka rälsbuss.
Kollektivtrafik har den baksidan att man inte kan vara säker på att få åka själv. På rälsbussen till tingsstället fanns det således en risk att domstolen kunde konfronteras med andra människor. Därför innebar varje resa ett bekymmer, som häradshövdingen hanterade genom att upprätthålla vissa rutiner.
Innan domstolschefen äntrade tåget fick den medföljande notarien först söka igenom tåget efter en kupé utan andra resande. När en tom kupé hade hittats sprang notarien och häradshövdingen in i kupén där de barrikaderade sig bakom de senaste publikationerna från ”Nytt Juridiskt Arkiv” (som var påbjuden läsning). Så undveks mänsklig interaktion.
Men säg den ensamlycka som varar för evigt. En dag trängde sig allmänheten, i form av en överförfriskad arbetare, in i den juridiska bubblan. Det här var på den ”Karl Bertil Jonsson”-doftande tiden då man fortfarande kategoriserade människor efter deras sociala tillhörighet.
Arbetaren hamnade mitt emot häradshövdingen och inledde en konversation. Häradshövdingen svarade inte på tilltal. Det fanns ju risk för jäv. Den samtalssugne blev förbannad. Han slog hatten av häradshövdingen och skrek outgrundligt ”Är du präst, din jävel?”
Efter det blev det inga fler resor med rälsbussen för domaren. Efter den olyckliga incidenten fick notarierna hålla med bil. I bilen fanns det ingen risk för kontakter med den oborstade verkligheten. Så hölls medborgarna på armlängds avstånd.
Häradshövdingen dog utan att någonsin ha anklagats för jäv. Och utan att ha lärt känna människorna på andra ändan domarklubbans makt.
Mårten Schultz