Eurovision Song Contest är över och stadskampen om att få arrangera nästa års musikfest har börjat.
Det öppnar upp för arenakampanjer och diskussioner om licenspengar verkligen bör satsas på något så ytligt som dansnummer, tonårsidoler och ballader.
Vad kritikerna missar är att Eurovision Song Contest är betydligt mer mångfacetterat än både OS och fotbolls-VM. Trots att politiska budskap är förbjudna genomsyras evenemanget av markeringar och dubbeltydiga budskap.
Tydligast i år var protesten mot Ryssland. Att publiken buade när Polina Gagarina (bilden) fick poäng – något som filtrerades bort i tv-sändningen – var inte personligt, utan politik på högsta nivå, vilket fick en av programledarna att utbrista: ”Please remember that our motto is building bridges and that music should stand over politics tonight”. Fritt översatt: Kom ihåg att vårt motto är att bygga broar och att musiken ska stå över politiken i kväll.
Andra ställningstaganden fanns inbakade i bidragen. Att Armenien skickade en grupp bestående av exilarmenier med låten ”Don’t deny”, samtidigt som det är hundra år sedan folkmordet på armenier, blev för mycket för Azerbajdzjan, som förnekar händelsen. Efter klagomål tvingades Armenien intyga att låten inte handlar om folkmordet samt byta titel.
Även Ungern och Rumänien ville utnyttja rampljuset. Men efter protester från Israel ströks en mening i Ungerns nummer om dödsoffer i Gaza, som skulle ha visats på en videovägg.
Däremot lyckades Rumänien åka till Wien med en låt om att landets stora arbetskraftsutvandring gör att många barn växer upp utan sina föräldrar. En fråga som borde vara högaktuell inom EU.
Inte heller Sverige lämnade w o i musik- och politik-EM. I segertalet tog Måns Zelmerlöw tillfället i akt: ”I just want to say that we are all heroes, no matter who we love, who we are or what we believe in. We are all heroes.”
En sanning som tyvärr fortfarande är kontroversiell i flera länder som ställer upp i Eurovision, något som övriga deltagare knappast kan förneka. I alla fall inte om vi vill bygga broar som håller.
Det visar varför musik och politik hör ihop och varför musiken inte står över politiken.
Susanne Nyström
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Rumänien lyckades åka till Wien med en låt om landets stora arbetskraftsutvandring.